- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
94

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detsamma, som hon förr hade lefvat för. Blek och tårlös
satt hon vid sin mans sida med ett uttryck, som visade,
att hennes själ var långt borta, medan han med sin höga,
genomträngande röst läste för henne i sådana moraliska och
filosofiska böcker, som han ansåg vara nyttiga och lärorika.

Som en sömngångerska gick hon omkring i sitt stora
hus, låste upp och igen skåp, utan att veta, hvarför hon
gjorde det, och hörde icke, hvad hennes tjänstefolk sade
till henne — eller kom icke ihåg det.

Icke ens hennes lille son kunde fängsla henne.
Hon tänkte till och med ibland den förfärliga tanken, att
det ju var för hans skull, hon hade offrat sig själf: hade
han icke varit — ja då .... hvem vet?

Det enda ställe, där hon kände sig hemma, var inne
i den hemlighetsfulla alléen, där hon nu gick så ofta hon
kunde smyga sig bort. Luften var där alltid varmare än
på något annat ställe, och träden hviskade, som om de
ville säga: »Vi känna din hemlighet. Kärleken har
fångat dig, och du blir aldrig fri.»

Hon hade icke längre någon rädsla för detta ställe.
Tvärt om, hon längtade efter det som efter den enda
tillflykten för sin smärta. Här grät hon alla sina tårar och
talade med sig själf och med honom, som hon hade
mistat, och ju oftare hon gick dit, ju mera längtade hon
efter att komma tillbaka. Hennes tjänstefolk såg på
henne med förundrade blickar. Hvad hade det blifvit af
deras kloka och vänliga husmoder?

»Jag ville hellre se henne ond», sade den gamla
hushållerskan med tårar i ögonen. »Den dag, jag finge se henne
bli riktigt ond, skulle vara en högtidsdag för mig. Då
ville jag tro, att hon kunde bli fri. Ty jag skall säga
er: hennes nåd är inte fri. Det är något, som inte är
riktigt med henne, och nådig herrn skulle be prästen läsa
öfver henne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free