- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
123

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klädning, en krans af olivblad och ett vaxljus att bära i
handen. Hon skred fram, som om hon sväfvade, hon
såg icke åt någon sida, utan med ögonen fastade på
något osynligt framför sig och med det brinnande ljuset,
som hon knappt berörde, gick hon högtidlig framåt, som
om hon skulle träda inför Guds himmelska tron. Hon
var alldeles blek, och bröstet höjde sig synbart af
själsrörelse, under det kamraterna trippade vid sidan af henne
med små förnöjda steg, högst förtjusta öfver sin
ovanliga ståt.

Hvem hon kunde hafva ärft denna fromhet af, vet
jag icke. Farmodern älskade icke kyrkan. Nej, hon
besökte den så sällan och yttrade dessutom sådana saker,
att folket i Sorrento ansåg henne för en ganska
besynnerlig varelse, om hvilken de icke riktigt visste, hvarifrån
hon förskref sig.

»En hedning» — »en gåta» — »en besynnerlig
människa» (una strana creatura) hörde jag dem säga om
henne.

Hon själf brydde sig icke det minsta om hvad som
sades om henne. Hon lefde för sig själf med sin
Maria Assunta, och blott när någon olycka inträffade

— sjukdom eller död i grannskapet —, var hon alltid
den första, som kom för att hjälpa med råd och dåd,
och hon var klokare och mer erfaren än alla andra.

Hon var ännu icke femtio år, och hennes utseende
var en underlig blandning af något gammalt och ungt
Hennes figur var så smärt och smidig, att då man såg
henne från ryggen, kunde man tro henne vara en ung
flicka; men det mörkt solbrända ansiktet var magert och
fåradt och hade ett uttryck af trött, utsliten smärta. De
stora ögonlocken föllo tungt ned öfver de svarta ögonen,
och det blåsvarta håret hade band och fläckar af hvitt,
så att det såg ut, som om det hade flugit sjöskum i det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free