- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
148

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen funno vi honom i allsköns lugn sittande
på en säck bland utvandrarne och mumsande på en half
kall pannkaka.

Där på fördäcket voro alla slags människor
församlade, och två musikanter omväxlade med att uppmuntra
publiken.

Den ene var en blind man, en simpel karl, som var
afskräckande ful. Han satt in med tårna och klämde
den gnisslande dragharmonikan mellaD händerna. Han
hade skjutit mössan långt bak på nacken, och de blinda
mjölkhvita ögonen rullade oupphörligt omkring i hålorna.
Han hade en sto» cigarr hängande i munnen, och den
lämnade han icke ett ögonblick, fastän han sjöng långa
visor med många verser till sitt ackompanjemang.

På den andra sidan satt en annan med en
drag-harmonika. Det var en liten italiensk flicka, som hade
sin gamla mor — eller mormor med sig.

Gumman var en af dessa kolsvarta häxtyper, som
man endast ser i södra Italien, men hennes uttryck
var ganska godmodigt. Hon var sysselsatt med att
brodera hvita linneremsor — i parentes sagdt, har jag aldrig
sett något så kolsvart. Hennes dotter eller dotterdotter,
den lilla Annina, var en flicka på en ijorton år, klädd i
en underlig blandning af reminiscenser af den italienska
bonddräkten och aflagda stycken af moderna damkläder.

Hon var barhufvad och hade ett par stora, förgyllda
örringar bland de tjocka flätorna. Jag hade redan på
afstånd hört henne sjunga »Santa Lucia», med det breda,
neapolitanska uttalet och med en hög, gäll stämma, men
midt i sången började den svenske, blinde karlen spela
en annan melodi på sitt dragspel och, med cigarren
i munnen, uppstämma en visa om något förskräckligt
mord — jag vet icke af hvem eller på hvem. Annina
slutade genast, lade instrumentet ifrån sig och satt sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free