- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
153

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från det ögonblick den unga damen upptäckt, att
han var med ombord, läste hon icke med samma ifver
som förr; det föreföll mig nästan, som om hon under en
half timme icke alls vände bladen, och äfven hon fick
plötsligt intresse för utsikten på den sida, där studenten stod.

— Det var ett mycket tyst och förstulet samtal på
af-stånd, men det föreföll mig både innehållsrikt och rörande.
Det hade ungdomens hela första, skära doft, lika
darrande, ljust och oskyldigt som björkarna på stranden.

»Älska ni gärna på», tänkte jag. »Det är minsann
det förståndigaste, ni kunna göra!»

Den handelsresande herrn gick i en evig
kretsgång rundt omkring däcket med händerna på ryggen och
små, bestämda steg, som hvart och ett kom hans smala
ben att skaka litet. Han kastade då och då en nådig,
likgiltig blick öfver sjön bort till de vårstrålande
stränderna och fortsatte därpå sin vandring. Slutligen måtte
han dock ha blifvit utmattad, ty han slog sig ned och
beställde en toddy. Med den framför sig tröstade han
sig öfver afskedet från sin älskade, under det han
grundligt studerade ett par nummer af Söndagsnisse.

Solen sjönk mer och mer, alla färger i landskapet
blefvo mörkare, vattnet och luften ljusare. Man pratade
och spatserade fram och tillbaka, dök upp och ner ur
hytterna, drack punsch, läste böner och sjöng gatvisor
om hvartannat.

Men midt i denna människoförsamling fanns det en,
som särskildt tilldrog sig min uppmärksamhet, en som
var och förblef ensam under hela resan.

Det var en dam på omkring trettio år, klädd med
den största enkelhet, men hvars toilett dock vittnade om
att hon icke tillhörde den fattiga klassen utan tvärt om
var en dam »af värld», som man säger. Hon var af
medellängd, smärt och smidig med ett fint, ovalt ansikte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free