- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
51

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I dessa mjuka, gungande, hastiga rytmer hörde jag
hela Italien!

Så ser landet ut, så är naturen och folket.

Det är de långsträckta, skönt formade linierna i
Albanerbergen och Toscanas höjder, som ligga i
opal-färgade, milda nyanser, med de silfvergråa olivskogarna
strömmande ned utefter skuldrorna. Det är Medelhafvets
böljor, som slå genomskinliga som luft mot de släta
stenarna vid Sorrentos kust, det är de tydliga, enkla linierna
af pinierna och cypresserna, som afteckna sig mot den
rena himmeln.

Detta är just rytmen, den enkla, harmoniska, rent
klingande, med solsken — eller månsken öfver.

Det var, som om denna visa sade: »Nu är det natt!
Gud ske lof, dagen är öfver. Om dagen måste man
arbeta, det är man tvungen till, om man vill ha bröd och
vin, men att arbeta är icke att lefva! Att lefva är att
älska, att kasta mandolinen öfver axeln och gå ut i
månskenet, när hettan är förbi, när det plaskar från
springbrunnarna, när ingen människa vet, hvarifrån man
kommer eller hvart man går. Det är att lefva! — De gamla
säga nog, att ungdomen snart är förbi, att efter glädjen
kommer sorgen, att strängarna på mandolinen springa
i tu, och att man då måste sitta ensam och öfvergifven,
medan andra unga män gå bort och spela för andra
flickor. Nå ja, den tiden kommer kanske en gång, men
det är en orsak till att icke låta ens lyckliga dagar och
nätter gå likgiltiga förbi. Nu är jag ung, nu är det jag,
som älskar och sjunger. — Andiam’, la notte é bella....
låt oss icke spilla tiden.»

Och finns det några människor, som äro skapade
till att vara lyckliga, så är det väl de. De, för hvilka
solen bringar grödan till mognad två gånger om året på
»de lyckliga fälten», de, som äga hafvet, bergen, vinet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free