Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De, som ha hela sin historia skrifven i odödliga
minnesmärken i hvarje stad, som reser sig med palats och
kyrkor. Dessa människor, som ha anlag för allting, till
och med mera anlag för att vara goda än andra
människor! — Och dock har jag aldrig någonetädes sett
ansikten med ett så tragiskt uttryck som där. De se icke
ledsna, bedröfvade eller slöa ut, när de äro olyckliga.
De se tragiska ut, de få ett uttryck af förfärlig förtviflan,
något så gränslöst hjälplöst, att det gör en ängslig.
Det är visst därför, att de mera än andra ha ett
be-hof af lyckan. De veta, huru de skola använda den.
De behöfva så litet. En tallrik bönor och en orange
för att blifva mätta, ett leende och ett godt ord för att
blifva glada.
Men äga de lyckan, så älska de den.
Jag har sett en liten fattig pojke köpa ett glas vin
och en rätt mat. Han åt först maten, lyfte sedan
vinglaset högt upp emot solskenet, såg länge på det och
tömde det sedan i långa drag. Man skall icke dricka
vin på samma sätt, som man slefvar i sig mjölkvälling,
och det veta italienarne. De se lyckan in i ögonen.
De älska den och smeka den, och de sjunga ut den i
toner, sådana som dem, som drogo förbi mig i månskenet
den där aftonen i Siena. — Hur var det de ljödo?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
