- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
55

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fröjda! Albert! Lord — är du tokig, holla! Kruse, vill
du komma? Lisa! Bruna! Fröken min!»

När hon en stund sprungit fram och tillbaka och
ändtligen fått in dem säkert i hagen, där hon vill ha
dem, sätter hon sig igen och sjunger.

Hon har en hög, silfverklar, kall stämma, som ljuder
genomträngande långt, långt bort. Hon hittar ejälf på
de underliga recitativen och de korta melodierna, medan
hon sitter och vaktar korna. Melodien håller sig ständigt
högt, högt uppe, går en lång stund i en enformig dur,
men slår plötsligt med några oväntade svängningar in i
moll, med långa, utdragna toner. Så afbrytes den af
jodlingar och rop, och kornas namn rabblas upp med
två toner på hvart namn, som slår öfver i ett underligt
halsljud, och så kommer en lugn, långsam melodi igen.

Det är icke heller många färger i denna sång. Där
finns den ljusa, tunna från björkskogen, den klara, blåa
från himmeln och sjön, och så en och annan skugga
liksom skuggorna öfver bergen.

Det är ensamhetens egen sång.

Den fäster sig vid ingenting och längtar icke heller
starkt eller smärtsamt efter något annat än hvad den har.

Skulle man tolka dessa toner i ord, skulle de låta
ungefär så här: »Inte är jag ledsen, inte. Hvarför skulle
jag vara ledsen? Här är så varmt och rart, och solen
skiner på ryggen. Jag har fått sill och potatis till
frukost, det var godt, riktigt godt, — fastän Kajsa tog de
bästa bitarna, så att jag fick mest ben. (Här är det nog
som moll-tonerna komma.) Men jag är lika glad ändå.
Här kan jag sitta i fred och dingla med benen. Nej,
se på Kårtylla! Hon är då rent vriden i dag, som skall
öfver diket och in i hafren och Salgås och Appelgås
efter. Kårtylla! — Salgås! Appelgås! Holla!.... Så, nu
kan man sätta sig igen. Så där ja, nu ref jag ett hål i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free