- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
93

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

välja. Jag följde en, som jag antog vara den rätta, men
jag hade icke gått långt, förrän jag tydligt såg, att här
hade jag icke varit förut.

Jag såg mig omkring för att upptäcka, om det icke
fanns någon boning i närheten, då jag fick öga på en
gosse, som satt uppe på en klippkant under ett
kastanjeträd och åt körsbär ur en knippa sådana, som han höll i
handen. Så snart han fick se mig, gaf han sig till att
rutscha utför klippsluttningen och stod i ett ögonblick vid
min sida. Han hade strax upptäckt, att jag önskade
något eller ville fråga om något, och han stod nu och
såg nyfiket väntande på mig.

»Kan du säga mig närmaste vägen till staden?»
frågade jag. »Jag har gått ut ensam och kan nu icke hitta
hem.»

»Det kan jag visst», svarade han ifrigt. »Gå bara rakt
fram, tills ni kommer till en skiljeväg, vik så af till
vänster och gå ned till madonnabilden — ett stort
monument, ni förstår! — Därifrån går vägen till höger och så
igen rätt fram. Där viker vägen af åt tre håll — ni
förstår?» — Han beledsagade sina förklaringar med rörelser
af bägge händerna, hvarvid han vände handleden i alla
riktningar. — »En väg till höger, en till vänster, en rätt
fram .... Ni skall icke gå den, som för rätt fram —
icke den!» — Han skakade starkt på hufvudet. — »Utan ni
skall vika af åt höger. När ni därefter gått ett stycke, så____»

»Nej, stopp, stopp!» ropade jag. »Det kan jag aldrig
hitta.»

Han såg ett ögonblick förundrad och medlidsam på
mig och sade därpå:

»Nå, så kom med mig. Vi skola gå en genväg.»

Han började springa fort framför mig, så fort, att jag
måste ropa åt honom, att jag icke kunde följa med så
hastigt i denna värme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free