- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
108

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet lefvande barn, som var mitt eget och som ingen
hade rätt att taga ifrån mig.

Jag blef fort frisk. Jag är stark och kraftig. Det
varade icke länge, förrän jag kunde börja arbeta igen,
och det gick med ny glädje och fart nu, då jag hade
min son att arbeta för. Hvad brydde jag mig om att
ingen mer skulle vilja ha mig! Jag ville inte ha den
bäste, den rikaste af dem alla, om de också kastade
honom efter mig. Han skulle i alla fall inte vara Gio-

vannis far!

Vi ha inte lidit någon nöd. Jag bär lika gärna

sten som gräs och arbetar lika gärna ute som inne, när
jag bara har bröd till min gosse!»

Då jag frågade henne, om hon aldrig hade tänkt på
att uppsöka Giovannis far, svarade hon:

»Jag har nog tänkt därpå ibland. Jag har tänkt,
att det kanske skulle glädja honom att veta, att han
hade en så vacker gosse. Men så har jag åter sagt till
mig själf: — Hvem kan veta det? Om han lefver, är

han en fin och förnäm herre. Hans släkt hör också till

de förnäma, och han vill kanske själf gifta sig eller är
redan gift med en kvinna af sitt stånd. Om jag kom
med mitt barn, skulle jag kanske bara bringa sorg och
skam öfver honom, och hellre ville jag dö än göra
honom ett ögonblicks sorg. Det är bättre som det är! Nu
har jag bara gjort honom glädje!»

Då jag sade henne något, hvaraf hon förstod, att jag
beundrade henne, sade hon:

»Ni är vänlig och god mot mig, signora. Men alla
tänka inte som ni. — Prästen här uppe, han är en lärd
och gudfruktig man, han har varit hos mig den ena
gången efter den andra för att förmå mig erkänna och
ångra min synd. Jag kan inte ångra! Hur skulle jag
kunna ångra, att jag en gång i mitt lif varit lycklig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free