- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
128

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes behandskade hand och arm, som förde den lilla
guldskeden upp till hennes läppar.

Hur det nu var, yttrade han icke ett ord, så länge
hon åt, men då hon hade slutat, sade han:

»Får jag sätta bort er tallrik. Ni skulle kunna spilla

på er röda klädning.»

Hon gaf honom assietten och sade i detsamma i en
tämligen förnärmad ton:

»Röd! Jaså, min klädning är röd?»

»Ar den kanske blå?» frågade han med ett till [-hälften-] {+hälf-
ten+} ångerfullt, till hälften ironiskt uttryck.

»Den är terracotta, smultronfärgad, gråskär — hvad
ni vill kalla det.» Hon tog försiktigt med sin högra
hand och lyfte en flik af sin sidenklädning. »Men röd!

— Herrar kunna då aldrig uppfatta nyanserna i
någonting! För dem är allting antingen svart eller hvitt, gult
eller blått, ondt eller godt, men mellantonerna! — Och,
ser ni, det är just mellantonerna, som äro de
intressantaste !»

»Däri tar ni alldeles miste», sade han och drog
fingrarna genom sitt hår, som icke fanns. »Det är tvärt om
damerna, som äro sådana fanatiska domare. Så snart
en man har det minsta fel, den minsta dårskap att
förebrå sig, rynka de på näsan. Det är inte en bra karl,
bort med honom!»

»Nå, det är ju bara ännu ett bevis på att vi
uppfatta detaljerna», sade hon. »Det kan ibland vara en
liten obetydlighet, som visar oss, hur hela människan är

— plötsligt! Ett enda flyktigt ansiktsuttryck, ett skratt
på orätt ställe, — det sätt, hvarpå en person äter — Ja»
gäspar, kan ibland vara nog till att vi se honom i en
helt annan färg än den, som han går för.»

»Kors, hvad ni är sträng, min fröken», sade han och
ömsade ben med en förtviflad min. »Hvem skall då kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free