- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
129

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bestå? Litet hvar kan väl någon gång gäspa för högt
eller få något i vrångstrupen.»

Hon rörde sig otåligt på soffan och slog med sin
solfjäder.

»Ni förstår ju inte alls, hvad jag säger. Det är inte
det, att folk har fel, ty det ha vi ju alla, men det beror
på, huruvida de fel, de ha, inte stöta en; — däri ligger
hela hemligheten af våra sympatier.»

»Och det säger ni naturligtvis aldrig till de arma
syndarne själfva? — Nu till exempel — jag? — Säg mig
uppriktigt, — har jag några af de fel, som stöta er?»
Han såg förskräckligt bekymrad ut.

Hon lyfte hufvudet och såg allvarligt på honom,
som om hon ville undersöka hela hans person. Därpå
sänkte hon åter hufvudet.

»Nej, jag tycker bra om er», sade hon.

»Nå, hvarför i all världen kan ni då inte gifta er
med mig?»

Han satte sig med en duns ned på en taburett midt
emot henne och slog ihop händerna.

Hon skrattade, men det var ett vänligt, sakta skratt,
som man skrattar åt ett barn, som bär sig komiskt åt.

»Det är en orimligt stor skillnad på att tycka bra
om någon och att gifta sig med honom», sade hon.

»Det förstår jag inte», utbrast han. »Jag tycker bra
om er, och jag vill också gärna gifta mig med er.»

»Men jag tänker alls inte låta nöja mig med att blott
’tycka om’ den, som jag tar till min man», svarade hon.
Hon slog med små, bestämda slag på toppen af sin
hopslagna solfjäder.

»Nå, tror ni, att jag nöjer mig med det?» Han blef
alldeles röd i ansiktet. »Jag är alldeles vansinnigt kär i er.»

»Hvad ni är logisk», sade hon och smålog.

H. Nyblom, Dikt och verklighet. 11. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free