- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
132

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men det har ändå efterlämnat misstanke i er själ?»

Han vågade knappt tala högt, och han gaf utan att
vilja det sitt ansikte ett ännu allvarligare uttryck, än
hans känsla var.

»Ni tror ändå icke riktigt på ett lyckligt äktenskap?»

»Jo, af hela mitt hjärta», svarade hon. »Men jag tror,
att man inte kan vara nog försiktig. Man skall vara
säker på sig själf, orubbligt säker, när man skänker bort
sig för hela lifvet.»

»Ja, naturligtvis», svarade han.

Det lät så tarfligt, men hennes allvar imponerade
på honom, och han hörde sin egen stämma, som generade
honom.

»Ni tror väl inte, att jag vill gifta mig på försök

för att sedan om ett eller ett par år resa min väg, resa

min väg med en annan, som nu blifvit så modernt?»
fortfor hon. »Ett bröllop är en alldeles förskräckligt
allvarlig sak, jag har riktigt svårt att vara med och se ett.
Det är nästan som att vara vittne till att två människor
underteckna sin egen undergång.»

»Ja, där ser ni! Ni tror inte längre på kärleken!»
Han var nu beredd att åter rycka i strid.

»Jo, men den är så sällsynt», svarade hon. »Och kan
man inte få af det äkta slaget, så är det bättre att vara
utan. — Jag tycker också om diamanter, men jag kan
ej skaffa mig de vackraste, och därför har jag inga, som
ni ser!»

»Ni är förtjusande, hvad ni än har på er», sade han
entusiastiskt.

»Ja, det var nu inte alls det, vi talade om.» Hon

såg alldeles oåtkomlig ut. »Se på Ida där inne, som för

omkring sin kapten i triumf», sade hon efter att en stund
ha suttit och sett in i danssalen. »Hon är ett sådant
sött barn men bara ett barn, och han är en gammal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free