- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
133

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

officer, som anfört många hundra kotiljonger och friat
till många rika flickor före henne. — Det är just inte
mycket att bygga ett tillkommande samlif på.»

»Och ändå ser man ofta, att en äldre man blir
mycket svag för en ung hustru», inföll han ifrigt.

»Svag!» — hon blef riktigt ond. »Ar det, hvad man
önskar, att en man skall vara svag för en? Nej, han
skall vara sträng emot en.»

»Jaså, ni vill ha en despot att tjäna!» utbrast han.
»Ja, det svärma många goda kvinnor för.»

»När jag säger sträng», af bröt hon, »så menar jag
därmed, att han skall ha stora fordringar på det bästa hos
mig. Han skall förstå meningen med min personlighet
och önska hela dess utveckling. Han skall vilja ha mig
sådan, som Gud vill hafva mig, och icke göra om mig
efter sina egna nycker till något annat och omöjligt.»

Han stirrade på henne, som om han ville upptäcka,
hvem hon egentligen var. Hans vänliga, utstående ögon
sågo så nyfikna ut.

»Ja, ni känner mig inte alls», sade hon. »Ni tycker,
att jag ser bra ut och har något, som behagar er, det är
hela saken! Det finns tusen andra, som se bättre ut än
jag och kunna behaga er på ett annat sätt.»

Han ville göra invändningar, men hon höjde sin
solfjäder som tecken på att han skulle tiga.

»Jag tycker bra om er. Jag tror, att ni är en
varmhjärtad och hederlig ung man, — men ni är ännu
mycket ung.»

»Jag blir äldre för hvart år», ropade han i en
ynklig ton.

»Det blir jag också», sade hon och skrattade. »Ser
ni» — hon gjorde ett långt uppehåll —, »jag gifter mig
aldrig, förrän jag finner någon, som jag kan älska och
beundra af hela mitt hjärta. Han skall hålla af mig tro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free