- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
138

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En medelmåttigt begåfvad ung man utan talang for
någonting särskildt och utan något synnerligen fördelaktigt
yttre. Han såg sjuk ut, hade en obetydlig figur och en
ful hy. Men det var ett uttryck af godhet i hans leende
och i hans små grå ögon, som ingaf trygghet. Bland
fina och goda kvinnor, i synnerhet bland de äldre, hade
han ett par verkliga väninnor, som befunno sig bättre
i hans taktfulla närhet än vid andra eleganta herrars
galanta näsvishet.

Några menade, att han hade haft en olycklig kärlek
till en mycket skön och förnäm dam, — men andra,
som kände honom bättre, påstådo, att han var alltför
anspråkslös för att ha tillåtit sig att ens på afstånd älska
nämnda dam.

Han var en af dem, som till det yttersta uppfylla
sin plikt och sedan draga sig tillbaka i sin egen
grubblande tystnad. Man hade denna dag frågat honom, om
han ville deltaga i utfärden, och han hade svarat ja.
Blott ett par gånger hade han varit tillsammans med
dessa personer och icke känt någon vidare sympati för
dem. Den enda af dem alla, som han beundrade, var
fröken Ebba, som red i spetsen för tåget, men han
tyckte, att det vackra och intagande hos henne just var
hennes ungdomlighet.

Det plågade honom att alltid se henne omringad af
kurtisörer, som kappades att säga henne dumma
artigheter och leda hennes uppmärksamhet på sig själf. Han
ville icke vara en af dem, som störde hennes friska,
omedvetna ungdom och sorglösa glädje genom att
diskutera lifvets frågor med henne eller bli en af hennes
till-bedjare. Han ville just helst se henne så där på afstånd
Tida ensam i spetsen och, när hon en och annan gång
vände sig, se leendet på hennes käcka mun och det
glada, barnsliga uttrycket i hennes bruna ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free