Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur välgörande naturens stillhet sänker sig öfver
min upprörda själ!
Här är fullkomligt stilla.
* *
*
––––––––-Det har regnat hela natten, och det
regnar ännu. Här uppe ser man regnets fall i
milslånga strimmor, högt uppifrån skyarna och ned till
dalens botten.
Strida och jämna, ljudlösa härifrån där jag sitter,
falla de många millionerna droppar ned öfver jorden. —
Jag har legat vaken i natt och lyssnat därpå; — icke
ett ögonblicks uppehåll!
Hvad detta öfverflöd i naturen är välsignande!
Det är något annat än det försiktiga, noga strukna
mått, hvarmed människorna mäta åt hvarandra. De äro
alltid så rädda att ge för mycket, för mycken kärlek,
för mycken vänskap, för mycket deltagande och beröm.
— Man skulle ju möjligtvis kunna missförstå detta, om
man blefve för generöst behandlad, man kunde göra sig
för stora förhoppningar, räkna på för mycken uppoffring,
bli uppblåst af själfbelåtenhet och fåfänga!
Jag vet ingenting ömkligare än denna pedantiska
försiktighet, hvarmed människor behandla hvarandra!
Hur mycken värme har icke all denna försiktighet
af kylt, hur många kraftiga unga skott har den icke bragt
att vissna! Dessa halfva löften, detta halfva deltagande,
detta halfva beröm, som hvarken inger trygghet eller
mod, är allt hvad människorna anse sig ha råd att gifva
hvarandra.
Naturen mäter annorlunda.
Den öser ut ur sin outtömliga rikedom till allt och
alla. »Här har ni! — Och ännu mer! Ännu mer!» Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0149.html
