Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tid var hon högst intresserad af klassens
historielärare och visade under hans timmar en rörande
uppmärksamhet och ifver. Men så glömde hon honom
alldeles för den unge sångläraren, en vacker liten
karl med svarta mustacher, och hon vann hans
sympati genom sin ovanligt vackra röst, som hon lydigt
stälde under hans kommando. Han försökte att se
likgiltig och öfverlägsen ut, men blef ohjelpligt röd
i ansigtet, så snart Dina kom fram för att pröfvas.
Man skulle kunna tro, att Maria Heller med sina
framskridna idéer skulle se med beklagande och
medlidande på Dinas svaghet för det manliga könet och
försöka draga henne derifrån, men det var, underligt
nog, icke fallet.
Hon tycktes egentligen endast tro, att det var
herrarne, som svärmade för Dina, men att hon blott
mottog deras hyllning och med små, sparsamma
ynnestbevis höll de arma stackrarna vid lif. Dina
var ju så förtjusande! Det var väl intet under, om
männen svärmade för henne, men de skulle icke få
mycket derför. Hon stod så högt öfver dem
alla-sammans och kunde för resten gerna pina dem litet,
— det gjorde dem så godt!
Maria, som var en torr och fantasilös natur, kunde
icke nog stirra på och roa sig öfver de oupphörliga
omkastningarna hos sin vackra väninna, hvars fantasi
icke ett ögonblick var i hvila.
Allt hos henne var så öfverr ask ande, naivt och
uppfriskande, att Maria icke skulle velat ha henne
det ringaste annorlunda.
Hon var hennes lydiga tjenare vid alla tillfällen,
och Dina tog emot hennes uppvaktning, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
