Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där fanns nu först och främst skolmästaren!
Han var gammal, men han spelade ännu p& sin
fiol med de tre strängarna, som han hade spelat
på hela sitt lif, och alltid samma stycken. Det var
något att höra» det!
Det lät som när man kniper en gammal sjuk
katt i svansen, och så trampade skolmästaren
takten motsatt till hvad han spelade. Men skolmästaren
var ju också en så lärd man!
När han någon gång om söndagseftermiddagen
gick ut med sin fiol på armen och spelade, så
tittade bönderna ut ur fönstema.
»Han är något till rar, den skolmästarfar!» sade
gubbarna, och gummorna snöto sig i förklädet och
fingo rödkantade ögon, och ungarna sprungo efter
honom och ropade: »Hurra för akolmästarn!»
Och så var där Per skräddare! Han var styf
på klarinetten, och honom bad man till dansgillena
för att spela, och han fick öl och brännvin och
mången gång en hel blank krona för musiken. Per
skräddare var nu också en vacker karl! Tjock och
stinn var han, med kolsvart hår och svarta
poli-songer, och klädd i sprittnya vadmalskläder, som
sutto så stramt, att det såg ut som om de voro sydda
på honom. Kring halsen hade han en eldröd
sidenhalsduk, som var bunden ända upp under öronen,
och när han spelade, svettades han, så att han blef
blank i ansiktet
• Och hans klarinett! Jo, det var ett instrument!
Den gnällde och skrek lika högt som auktionsutro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
