Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[=->] hvilket aldrig påträffas såsom ljudtecken, utan endast
som ett själfständigt ord. Genom parallell-ställen veta vi, att
dess uttal var sar eller med böjningsändelse sarru — en trogen
motbild till det hebreiska sar furste. Likaså uttrykte
assyrierna flerstafviga ord, sådana som lisanu tunga, narkabtu vagn och
många andra hvart genom sitt enkla »ideogram» eller
begreppstecken. Ja, åt kilgrupper som redan egde ett eller flera ljudvärden,
gåfvo de vid sidan af dessa stundom ett eller flera sakvärden, hvilka
med de förra intet sammanhang tyktes ega. Det ofvan
omtalade, gemensamma tecknet för man och nis hade sålunda
därtill betydelsen konung, och vexlar ofta med det nyss anförda
[=->] att uttrycka ordet sarru. Vidare har det siffervärdet
20, som i assyriernas språk hette `isra. Tecknet [\`|] hvars fyra
ljudvärden blifvit ofvan angifna, har dessutom sakvärdena sol,
ljus, dag, haf.
Assyrierna kände själfve olägenheten af denna
ideogrammens flertydighet och sökte i någon mån afhjälpa den genom
att stundom tillfoga hvad man kallar ett »fonetiskt
komplement»: efter ideogrammet skrefvo de sista stafvelsen i det ord,
som detta skulle beteckna. När [\`|] skulle hafva betydelsen
sol, på assyriska sansu, tillades stundom tecknet för stafvelsen su;
gälde det däremot som dag, assyr. umu, så efterhängdes ett mu.
Den egyptiska hieroglyfskriften, som ej synes ega något
historiskt sammanhang med assyriernas skrift, visar oss samma
egenhet, framkallad af samma behof. I siffrorna hafva våra europeiska
språk sina enda mera allmänt brukade ideogram. Ganska
märkvärdigt är, att också vi ofta vid dessa nyttja det »fonetiska
komplementet.» Vi skrifva 4:de för att angifva uttalet fjärde,
och 4:o, då vi vilja, att man skall läsa ordet såsom kvarto.
Den mänskliga tanken är öfver alt den samma; under vidt
skilda luftstreck kommer den därför ofta in på samma banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
