Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutledningens väg kommit, hafva genom dem vunnit fasthet, felaktiga
antaganden hafva blifvit rättade, nya fakta införda i vetenskapen.
Dock är det uppenbart, att dechiffreringen ej från början skulle
kunnat byggas på dessa syllabarier, ty bruket af dem
förutsätter redan en viss insigt i det assyriska skriftsystemet.
Ännu en fråga måste vi upptaga till besvarande, innan vi
känna oss fullt till freds inför kilskrifttydarnes påståenden.
Huru är det möjligt att människor, om de blott egt en
aldrig så liten smula praktiskt vett, kunna hafva inrättat sin
skrift på ett i så förvånande grad otympligt sätt, att den
verkligen — efter Talleyrands bekanta ord om språket —
synes vara afsedd mera att dölja än att yppa tankarne? Och
hur är det förklarligt att assyrierna, hvilka dock voro ett långt
framskridet kulturfolk, hvilka egde en ganska omfångsrik
literatur, och hvilka jämväl, såsom syllabarierna röja, tänkt öfver
både språk och skrift — hur är det förklarligt, att just de
skaffat sig ett så förnuftsvidrigt teckensystem?
Om ett folk finnes ega en synnerligen ofullkomlig skrift,
kan man taga för gifvet, att det beror på endera af tvänne
orsaker: antingen dröjer skriften hos detta folk ännu i sitt
barndomsskede, eller ock har den hunnit att bli föråldrad.
Assyriernas skrift är en bland de älsta vi känna i verlden.
Dock, förunderligt att säga, härflyta dess brister icke från dess
ännu råa omogenhet, de grunda sig därpå, att skriften öfverlefvat
sig själf.
I Europa erbjuder engelsmännens skriftsystem den
närmaste motsvarigheten till det assyriska. Den bokstaf som
ögat ser, och det ljud som örat förnimmer, synas ofta där icke
hafva det minsta med hvarandra att göra. Och söka vi efter
skälet, så ligger det däri, att medan språket — det talade —
genomgått stora förändringar, har skriften i många punkter
dröjt efter; engelsmännen skrifva ej sällan sina ord nu enligt
ett uttal, som redan för århundraden sedan gick ur bruk.
Härtill kommer, att det engelska stafsättet har dels germaniska,
dels romaniska anor och i vissa fall brås på de förra, i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
