Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på de senare. För att förstå den engelska skriftens
orimligheter måste vi känna dess historia.
För att förstå den assyriska skriftens orimligheter måste
vi ock känna dess historia. Lyckligtvis stå oss för denna
ganska upplysande och märkvärdiga aktstycken till buds.
När vi hittils alltid talat om assyrisk skrift, är denna
benämning endast så vida berättigad, som den literatur, för hvilken
ifrågavarande skrift användts, till sin långt öfvervägande del
är assyrisk. Med afseende på sitt historiska ursprung kan den
däremot ingalunda så kallas. Långt förr än någon assyrisk
mäjsel huggit ett konunganamn i palatsväggen, var denna skrift
känd och gängse hos Babyloniens folk. Det språk, hvilket dessa
talade, var under senare tider, såsom vi nämnt, ren assyriska,
endast med ett par oväsentliga dialektegenheter. Men vi känna
babyloniska inskrifter från mycket äldre tider, ända till öfver
2000 år före Kristus. Äfven då talades och skrefs här
»assyriska», fastän ett assyriskt rike då ännu blott hvilade i dunkla
framtids-möjligheters sköte; men vid sidan af detta språk visa
oss de gamle konungarnes lertaflor ett annat, som särskildt i
Kaldéens sydligare del tyckes hafva varit det rådande. Detta
senare språk bär i förhållande till assyriskan en helt främmande
prägel; det hör ej till den semitiska språkstammen, snarare
sluter det sig till den agglutinerande gruppen och har, fastän
på svaga skäl, blifvit sammanstäldt än med Persepolis-texternas
skytiska språk, än med vår tids »turaniska» tungor, till och
med (af Sayce) med baskiskan i Pyrenéerna. Detta
gåtlika fornkaldeiska tungomål, stundom kalladt det
kasdo-skytiska, men numera oftast det ackadiska, vek efterhand för
sin mäktiga semitiska sam-bo. När det slutade att lefva, kunna
vi ej med någon visshet säga. Kanske var det utdödt redan
1200 år före Kristus. Vi möta åtminstone efter denna tid inga
personnamn af ackadisk klang och inga urkunder som vittna
om, att ett sådant språk fortfarande blifvit taladt i någon trakt
af Kaldéen. Väl hafva ur ruinerna af Sardanapals palats i
Ninive skrifttaflor framdragits, på hvilka, ännu sex århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
