Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket Muhammeds läror sju århundraden efter Kristus
förkunnades för Mesopotamiens folk, var i det hela mera forntidsmässigt
än det, i hvilket lika lång tid före Kristus profeten Jona’s hotande
bättringsrop »det är ännu fyratio dagar, och så skall Ninive
förgås» borde tänkas hafva ljungat till den stora stadens
innebyggare. Ja, den arabiska dialekt, hvilken i våra dagar den
djärfve resanden Palgrave hörde talas af Wahhabiterna i
Arabiens inre, måste efter hans skildring i flera hänseenden hafva burit
en mera ålderdomlig prägel än de ord, som 1500 år före vår
tidräknings början konung ?Khammu-rabi lät sina skrifvare
intrycka i babyloniska lertaflor. Språk liksom människor växa
olika fort; för språken kan hastighetsskillnaden gå upp till
årtusenden. Medan irländarens keltiska språk så urartat från
sin grundtyp, att det blott under språkforskarens skarpaste
synglas röjer de indo-europeiska familjedragen, gå än i dag öfver
litauerns läppar ord, hvilka i fornklang täfla med
sanskritmålets. Under 4,000 år, genom hvilka vi kunna följa de gamle
egyptiernas språk, hafva dess förändringar ej varit större än de,
hvilka timat i fransmännens efter Karl den stores tid.
Genom skiften, hvilka det för oss är omöjligt att lära
känna, hade assyriskan hunnit att redan före sin historiska
period icke obetydligt aflägsna sig från den semitiska urformen.
Men om ock andra närskylda språk, isolerade mellan
sandöknar eller på annat sätt skyddade från störande påverkningar,
trognare än assyriskan kunnat häfda forntidsarfvet, så faller
dock visserligen från detta språk ljus öfver mången förut oklar
punkt i den semitiska språkhistorien.
Så har — för att citera ett litet lättfattligt exempel — det
hebreiska uttrycket för talet elfva först ifrån de båda flodernas
land mottagit sin förklaring. Det heter aschte asar, af hvilka ord
det senare uttrycker talet tio och det föregående enligt analogien
med räkneorden för 12, 13 o. s. v., borde betyda en. Men
enhetstalet eger icke i hebreiskan något därmed jämförligt
uttryck. I assyriskan däremot är ett snarlikt ord, istin (ischtin)
det värdiga räkneordet för 1. Vi må häraf icke draga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
