Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatsen, att hebreiskan fått ordet genom lån från assyriskan.
Det är snarare för båda språken ett gemensamt, men med
olika framgång skyddadt arf från den tid, då ännu hebreiskan
och assyriskan lefde i osöndrad enhet.
Ännu ett exempel af något olika slag. Kaldéernas namn
är hos judarne kasdim. Hvadan denna vexling mellan s
och l? En vanlig assyrisk språklag innehåller svaret härpå.
Assyrierna förvandlade ofta ett s framför tandbokstäfverna till
l; räkneordet khamisti, 5, hade också formen khamilti o. s. v.
Långt förr än elohisten i första Mose-bok skref om huru
Tharah med sin son Abram tågade ut från Ur-Kasdim, kallade
sig troligen Babyloniens sydliga invånare, i enlighet med den
nämnda språklagen, för Kaldiai; det härrör väl blott från en
tillfällighet, att vi först möta detta ord i urkunder från 9:de
århundradet. Dock är den hebreiska formen här den äldre,
ty endast utvecklingen från s till l, icke den omvända, låter
sig uppvisa. Grekerna och efter dem vi nämna folket, såsom
billigt är, enligt deras eget uttalssätt.
Ordet »kaldeiskt språk» har från gammalt intill denna dag
blifvit hos oss användt i en helt och hållet oriktig betydelse.
Man brukar med detta uttryck nämna det arameiska språk, i
hvilket gamla testamentets icke hebreiska skrifter (delar af
Daniel och Esra) samt de gamla judiska bibelöfversättningarna
(Targumim) äro författade. Den åsigten har nämligen gjort sig
gällande, att judarne under den babyloniska fångenskapens tid
lärde sig att tala sina herrar kaldéernas språk, och att de vid
återvändandet till sitt hemland förde detta med sig, sedermera
framgent brukande det i tal och skrift. Huru föga grundad denna
uppfattning är, kunna vi numera förstå, då vi i Babylon funnit
autentiska urkunder af konung Nebukadnezar, och af dem
klarligen skönja, att han och hans folk ingalunda talade hvad man
gemenligen nämner kaldeiska utan assyriska. Det var icke
de långt bort i fjärran boende kaldéernas språk, som
undanträngde hebreiskan, det var, såsom ock mycket naturligare kunde
ske, de intill Palestina gränsande folkens språk, som efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
