Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbredde sig också öfver detta land. Dessa folk voro araméer.
De båda vigtigaste, från hvarandra föga skilda former, under
hvilka arameiskan uppträdde såsom literaturspråk, nämligen
»kaldeiska» och syriska, bestämdes förr genom de geografiska
uttrycken öst-arameiska och vest-arameiska. Nu böra namnen
snarare bytas om. Såsom vi sett sträkte »kaldeiskan» sitt
område längst mot öster, intill medelhafvet, och i förhållande
därtill blef syriskan tydligen vest-arameiska. Egendomligt är, att
ännu i Armeniens bärg talas ett språk, som likaledes med orätt
nämner sig själf kaldeiska. Först nyligen har det blifvit
infördt i den europeiska vetenskapen, men under det riktigare
namnet ny-syriska. Det är lika litet som bibelns kaldeiska
språk en ättling af den forna assyriskan. Om dessa nya
kaldéers namn verkligen är samma ord som det gamla namnet kaldé
och icke en tillfällig ljudlikhet, så hafva vi väl här en blott
på historisk väg förklarlig namn-vandring, likartad med den
att franskan, ett romaniskt språk, bär namn efter frankerna
som voro germaner, eller med det förhållandet att finnarne nämna
svenskan med ordet ruotsi, som etymologiskt troligen motsvarar
vårt ryss.
Liksom under det sista årtusendet arabiskan tagit
hegemonien bland de semitiska språken och gjort sig till ensam
herskare öfver nästan hela det område, som den förr delade
med systerspråken, så har det ock varit en tid, då de
arameiska tungorna spelade eröfrarerollen på samma fält. Under
århundradena närmast före och efter vår tideräknings början var
arameiskan det semitiska hufvudspråket; vår frälsare talade själf
arameiska. Också Assurs stolta tunga nödgades tidigt flytta
sina råmärken tillbaka för den vestlige grannens inkräktningar.
Om någon kvarlefva af assyriskan ännu bestod, då islâm
och dess arabiska språk utbredde sig öfver Mesopotamien, är
oss obekant. Historien nämner intet därom. Men hvad vi
kunna se är, att redan under det assyriska rikets glansperiod
arameiskan egde användning och rang därinom. Ninives
bibliotek har bevarat oss kilskriftsurkunder från 7:de seklet f. Kr.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
