Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra? — Svaret på denna fråga blir ett nytt intyg om
astronomiens höga ståndpunkt hos kaldéerna. De ordnade
planeterna på följande sätt: Saturnus, Jupiter, Mars, Solen, Venus,
Merkurius, Månen. Med undantag af den oriktiga plats, som
Solen fått — en plats, som emellertid ännu Tycho Brahe ville
försvara åt henne — äro himlakropparne här riktigt
uppstälda efter sina banors längd. Babylonierna läto
planet-gudarne hvar efter annan råda öfver en af dagens timmar
och nämnde hvarje dag efter dess första timmes beherskare.
Börjande med lördagen (äfven för judarne blef denna dag
veckans vändpunkt!) gåfvo de dess första timme åt den förste
bland planet-gudarne, Adar eller Saturnus. Genom seriens
kretsgång erhöll samme gud åter den 8:de timmen, vidare den
15:de och 22:dre. Den 25:te, d. ä. sön-dagens första timme,
kom under solen, den 49:de, mån-dagens första timme, under
månen o. s. v. Åskådligt kan resultatet uttydas så: om man
skrifver planeternas namn i ordning på spetsarne af en
sju-uddig stjärna och sedan uppräknar den på sådant sätt att
ständigt 2 spetsar öfverhoppas, så får man dagarnes följd.
Genom grekiska författare erfara vi, att babylonierna kände
jordens kupiga (om icke klotrunda) form, att de visste af att
månen lyser med lånadt sken och att den förmörkas genom
jordens skugga. De hade äfven bemärkt, att förmörkelserna
regelbundet återvända efter 223 månhvarf, och voro därigenom i
stånd att förutsäga dylika tilldragelser. Aristoteles berättas från
babylonierna hafva erhållit astronomiska anteckningar, som gingo
tillbaka 1903 år före Alexander. Intet skäl finnes att betvifla
uppgiftens riktighet. Vi ega i själfva verket bland hithörande
kilskrifts-texter ett stort astrologiskt verk från Sargon den gamles
tid. Hincks, Rawlinson, Oppert och Lenormant hafva alla
med skicklighet utredt enskilda punkter i babyloniernas
astronomi, men materialet i sin helhet har ännu ej funnit sin
bearbetare. Ett allmänt begrepp om innehållet i inskrifterna
kunna vi dock bilda oss. Än inberättar »öfverastrologer», rab
burti, för konungen, sin herre — »Nebo och Merodak vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
