Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverensstämmelse. Enligt gammal österländsk tradition, hvilken
väl i det hela är riktig, tillhörde blyet Saturnus, tennet Jupiter,
järnet Mars, guldet Solen, kopparen Venus (cuprum — Cypris!),
elektron Merkurius, silfret Månen. I yngre tider har
Merkurius blifvit kvicksilfrets herre; vi höra ännu stundom metallen
nämnas efter hans namn. Likså skref Urban Hjärne om
»martialiska surbrunnar»; på nutidens språk skulle vi säga
»järnhaltiga helsobrunnar». Äfven färgerna fördelades af
babylonierna på deras planeter. Vi hafva sett hvilket inflytande detta
kom att ega på deras byggnadskonst. När zikuraternas
våningar voro sju, såsom på Borsippa-tornet, prålade de i hvar sin
färg. Herodotus berättar samma sak om Ekbatanas sju murar.
Färgerna ordnades stundom, såsom just i Ekbatana synes hafva
varit fallet, efter veckodagarnes och ej efter planeternas följd.
Babyloniernas astrologi är död, men i de fjärran
vesterlandens språk har den ännu en och annan opåaktad minnesvård kvar.
När fransmännen tala om un désastre, vi själfve om »en olycklig
stund», »en olycklig stjärna» tänka vi väl knappast på något
stjärntyderi. Ordet jovialisk utmärker egentligen den som står
under lyckoguden Jupiters (Jovis) inflytande, om ock ordets
betydelse i senare tider påverkats af joie och juvare. Det
är ej omöjligt, att också martialisk från början mera hänför
sig till planeten än till guden. När Cicero kallar ett lyckligt
tärningskast för jactus venereus, så står bakom detta uttryck
säkert icke skönhetsgudinnan utan Istars sällhetsbringande
stjärna.
Sina matematiska insigter röjde babylonierna äfven i
ordnandet af sitt mynt-, mått- och vigt-system. Liksom deras
astronomi blef också detta af stor verldshistorisk betydelse. Ej
blott i hela vestra Asien gjorde det sig gällande, det gick också
öfver till Afrika (Egypten) och Europa. Grekernas mnâ är
det assyriska mana, del. De talenter, eller »pund», hvilka i
nya testamentet den bortfarande husbonden gaf åt sina tjenare
till förvaltning, voro, i sak fast ej till namnet, ättlingar af
babyloniernas bilat. Vårt ur denna liknelse framgångna ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
