Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- §. 4. Beräkning af korrektion för refraktionen eller strålbrytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Fig. 4. |
Antag att FB vore en ljusstråle, som i B faller ifrån ett
glesare i ett tätare medium, så brytes densamma i B ur riktningen FG
närmare till perpendikeln DE af den orsak, att strålen attraheras
starkare i det undre tätare ämnet än i det öfre glesare. Här
kallas nu vinkeln DBF anfallsvinkel, vinkeln EBM brytningsvinkel och
vinkeln GBM (= Λ DBF — Λ EBM) refraktionsvinkel. Skulle
strålen obehindradt få fortgå i det öfre ämnet, så skulle han gå BH,
men i följd af den starkare attraktionen i det undre tvingas han,
på samma tid han skulle gå BH, att i stället gå BK, och måste
följaktligen gå diagonalen BM. Nu förhåller sig BH ( = KL) :
BL = Sin: EBM : Sin: FBD eller ljusets hastighet i öfre ämnet till
hastigheten i det undre ämnet, som sinus för brytningsvinkeln till
sinus för anfallsvinkeln, och vid analogiens omvändning blir sinus
för anfallsvinkeln till sinus för brytningsvinkeln som hastigheten
i det undre ämnet till hastigheten i det öfre, eller, sinus för
anfallsvinkeln : sin: brytningsvinkeln = ljusets hastighet i det
brytande ämnet : ljusets hastighet före brytningen.
 |
| Fig. 5. |
Om uti ofvanstående figur, BKM vore en del af jordytan, ADL
gränsen mellan olika täthet i atmosferen (eller ock atmosferens
gräns), BG horizonten för stället B och slutligen H vore en stjerna
på himlahvalfvet, som således är under horizonten, så fortgår ljuset
ifrån H i räta linien HD till dess det i D råkar atmosferen, der
detsamma brytes såsom ingående uti ett tätare medium, närmare åt
perpendikeln CE, utefter DB. För åskådaren i B, som nu ser
stjernan H i den direktion ljusstrålen har då den genomgår den ögat
närmast varande tätare atmosferen, synes derföre stjernan H i linien
BF eller upphöjd öfver horizonten från H till F. Föremålen blifva
således genom refraktionen upphöjde eller synas högre än de i
verkligheten äro, hvarföre, i fall afvägningen sker ifrån den ena ändan
af en linie till den andra, måttet på refraktionen måste finnas för
att ifrån den funna höjdskillnaden afdragas. Refraktionen, som vid
horizonten kallas horizontal-refraktion, är här störst eller 32 till 33
minuter, och minskas sedan ända till zenith, der den är = 0.
Emedan några särskilda schaktvis liggande luftlager af olika
täthet ej existera, utan atmosferen blir allt mera tät ju mera den
är jorden nära, och strålen, innan den når ögat, således kan
antagas genomgå otaliga lager af olika täthet samt vid hvarje af dessa
ytterligare brytes ur sin förra direktion, så följer deraf att strålen
brytes i en bågformig kroklinie, som är konkav mot jorden.
Genom anställde mätningar och uträkningar är funnet, att den
kroklinie, som ljusstrålens väg beskrifver, i det närmaste utgör en
cirkelbåge, hvars radie vanligen antages till omkring sju gånger större
än jordradien, enligt andra 6 gånger densamma.
 |
| Fig. 6. |
Låt här (fig. 6) AHF föreställa en del af
jordens storcirkel-periferi, A observatorns
ståndpunkt, F den punkt, hvars höjd i förhållande till
A man undersöker, samt AGB den kroklinie,
som ljusstrålen beskrifver från föremålet F, som
nu synes upphöjdt i B till dess den i A träffar
åskådarens öga. CF (vinkeln CAF) är nu den
skenbara horizontens höjd öfver den verkliga
och CAB är refraktionsvinkeln, hvars storlek
man vill finna. Här är nu i fråga att skaffa
en allmän regel för refraktionens storlek för
olika stora distancer på jordytan. Bågarne AGB
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nivel/0011.html
