Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 5. Förklaring öfver fall och stigande samt huru de undersökas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
objektivglaset insatte. Dessa glas äro begge slipade kullriga. Är ett
sådant glas på dylikt sätt slipadt å begge sidor så att det kan anses
utgöra två hopsatta sferiska segmenter, så kallas detsamma
bikonvext, är det åter endast kullrigt å ena sidan men plant å den
andra och således utgörande ett enda sferiskt segment, så kallas
detsamma plankonvext; begge glasen kallas dock gemensamt för
konvexa. Alla dylika glas hafva den egenskapen, att bakom glaset i
uppnedvänd ställning afbilda de föremål, som äro framför detsamma.
Ju närmare objektet kommer glaset, desto mera aflägsnar sig bilden,
och ju mer aflägset objektet är, desto närmare bakom glaset är
bilden. Är objektet i jemförelse med glasets bredd oändligt långt
aflägset, eller äro ljusstrålarne parallela, så är bilden så nära
glaset som möjligt och kan aldrig komma närmare, då objektet
följaktligen alltid på samma afstånd från glaset afbildas. Den punkt
i tuben, der de från ett aflägset objekt på glaset vinkelrätt fallande
ljusstrålarne förenas, kallas fokus eller bränpunkt. Afståndet
emellan bränpunkten och glaset benämnes fokal-distance eller bränvidd,
hvars storlek beror af glasens olika kullrighet, så att mindre
konvext slipade glas hafva en större, och mer konvexa glas en mindre
bränvidd. Till förstnämuda slag, — eller de mindre konvext
slipade —, hörer objektiv-glaset, till det sednare okulär-glaset, och då
begge glasens ställning mot hvarandra i tuben är sådan, att deras
bränpunkter sammanfalla i glasens gemensamma axel, så måste
bränpunkten ligga närmare okulär- än objektiv-glaset. Ju närmare den
gemensamma bränpunkten ligger okulär-glaset, och ju större
förhållandet är emellan begge bränvidderna, dess flere gånger blir
föremålet genom tuben förstoradt, och dess tydligare synes detsamma,
så att tuben så många gånger förstorar föremålet, som okulär-glasets
bränvidd innehålles i objektiv-glasets. Vore t. ex. objektiv-glasets
bränvidd 20" och okulär-glasets 0,5", så skulle tuben förstora 40
gånger, eller man skulle se föremålet under en 40 gånger större
vinkel än med blotta ögonen. Bränvidderna äro således, i följd af
det anförda, olika allt efter glasens olika storlek och kullrighet,
hvaraf härledas uttrycken: glas med 1 à 2 fots o. s. v. fokaldistance.
Alla tuber, som appliceras till instrumenter, bestå af ett konvext
objektiv-glas med en längre fokaldistance, och ett konvext
okulär-glas med mycket kortare fokaldistance. En sådan tub har, såsom
nämndes, i följd af glasens slipning, den egenskapen att afbilda
föremålen uppnedvända, så att om tuben rigtas på något aflägset
objekt, kastar detsammas öfversta punkt en hel strålkon på
objektiv-glaset F, hvilka strålar efter brytningen förena sig bakom glaset
och afbilda objektets öfversta punkt nederst, likasom objektets
nedersta punkt på enahanda sätt afbildas öfverst uti objektiv-glasets
fokus, och hvarigenom föremålet äfven blir förminskadt. Denna
uppnedvända bild af objektet betraktar man nu genom okulär-glaset,
likasom genom ett enkelt mikroskop eller förstoringsglas, för
hvilken orsaks skull okulär-glasets afstånd från bilden eller ifrån
objektiv-glasets fokus, måste vara lika med okulär-glasets fokal-distance.
Ljusstrålarne från bilden falla nu divergerande på okulär-glaset från
dess fokus och framkomma efter brytningen parallela ur detsamma.
När man nu har ögat framom okulär-glaset så synes objektet
fortfarande uppnedvändt, men tillika förstoradt. Med glasets axel
förstår man en sådan linie, som obruten går igenom bågarnes
medelpunkter vinkelrätt mot glaset. Tuben säges vara centrerad, om
begge glasens axlar utgöra en enda rät linie, hvilket är ett högst
nödvändigt vilkor för afvägnings-operationens noggranhet, såsom i
det följande närmare kommer att utvecklas. Den cirkelformiga rymd,
som man på en gång kan med tuben öfverskåda, kallas synfält.
På det man i tuben måtte hafva punkter och linier, som deri
närmare bestämma föremål, hvilka å synfältet böra observeras, så
insätter man i begge glasens gemensamma fokus tvänne trådar af
rått silke, spindeltråd eller ytterst fin guldtråd, under en rät
vinkel, i form af ett kors, vanligen hårkors kalladt, af hvilka den ena
tråden är horizontel, och den andra således vertikal. Begge
trådarnes gemensamma afskäringspunkt måste precist inträffa uti tubens
axel eller den räta linie, som står vinkelrätt emot glasen och går
 |
| Fig. 16. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
