- Project Runeberg -  Handledning uti nivelleringskonsten /
26-27

(1853) [MARC] Author: Adolf Helander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 5. Förklaring öfver fall och stigande samt huru de undersökas - §. 6. De olika justeringssätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luftblåsan helt obetydligt, t. ex. 1/2 linie, flyttat sig öfver märket åt
sidan, och punkten E på stången anmärkes, hvilken nu täckes af
den horizontela tråden. Sedermera mätas DC och DE, deraf
vinkeln ECD beräknas, som bestämmer liniens CE lutning. I
triangeln ECD, som är rätvinklig, förhåller sig nemligen CD : DE =
R : tang. för vinkeln ECD, hvadan tang. ECD = (R . DE) / CD, eller, med
logarithmer, log. tang. ECD = log. R + log. DE — log. CD. Om
nu DE vore = 3’" och CD = 600’ (60000’"), så blifver vinkeln
ECD omkring 10 sekunder, och följaktligen vattenpasset så
känsligt, eller blåsan så liflig, att när denna sednare flyttar sig 1/2
linie, vattenpasset då anger lutning om 10 sekunder. För en sådan
undersökning, som den ifrågavarande, torde lämpligaste afståndet
mellan instrumentet och stången vara 200 à 300 alnar. Tuben —
med tillhörande vattenpass — har tvänne stöd, i hvilka han med
sina cylinderformigt böjda hylsor ligger. Som på detta sätt, de inre
sidorna af berörde båda stöd bilda liksom tangenter till de i dem
liggande hylsorna af tuben, och beröringspunkterna således äro högst
få, så uppkommer derigenom ganska obetydlig gnidning vid tubens
omvridning kring axeln, såsom också nödvändigt är vid den justering
af instrumentet, som i det följande kommer att omnämnas. Tuben
omgifves invid stödena af tvänne ringar S och T, som hindra den från
att under begagnandet glida fram eller tillbaka. Den öfre,
cirkelformiga delen af stödet kan medelst på sidan befintliga skrufvar
öppnas och åter tillslutas för att inlägga, uttaga eller qvarhålla
tuben. Vid det instrument, som här är i fråga, göres öfre delen af
ettdera stödet U ej cirkelformig, utan oval, då ofvanpå densamma
en skruf är applicerad för att höja eller sänka tuben vid
justeringen. Vidare hörer till detta instrument en messingsskifva L (fig.
15), understundom äfven en gradbåge N — indelad i hela och
fjerdedels grader —, en mikrometerskruf O för att vertikalt höja eller
sänka skifvan L, en ytterligare messingsskifva (eller en af träd med
en tunn messingsplåt uppå) W, med ställskrufvarne R (4 till antalet),
skrufvarne eller naglarne P[1] (likaledes 4 st.), som fasthålla
instrumentets öfre del med den undre, en skruf under skifvan X för att
vid instrumentets flyttning fasthålla detsamma vid stativet,
ytterligare en mikrometerskruf för instrumentets finare horizontela
rörelse o. s. v.

I sednare tider har man dock lyckats att konstruera mindre
komplicerade instrumenter utan att de derföre äro mindre
användbara. De förekomma nu af väsendtligt olika konstruktion och
priser. De billigaste fås numera för 50 R:dr B:ko, förfärdigade enligt
Engelsk modell.

De sednast uppfunne instrumenterne äro särdeles
äudamålsenlige, såsom den s. k. "spegel-niveau’n", hvars förtjenst mest består
i den enkla justeringen; det förbättrade nivellerings-instrumentet,
som är försedt med en mikrometerskruf för att dermed gifva tuben
en finare rörelse i vertikal riktning, samt nivellerings-instrument
för att utsticka vertikal-planer i bergstrakter och angifva
riktningen af en tunnel etc.,
men hvilkas närmare beskrifning och
användande tills vidare här utelemnas, emedan i vissa fall
operationerna dermed äro helt olika mot de hitintills hos oss brukliga,
såsom understundom erfordrande afvägningsstänger af oföränderlig
längd med tvänne brickor
och beräknade på vinkel-observationer
o. d., hvilket allt skulle leda till större utförlighet än som nu anses
böra äga rum.

§. 6.



Det har i näst föregående § blifvit omnämndt, att någon
särskild justering af afvägnings-instrumenter med kommunicerande rör,
före begagnandet (förutsatt likväl att ej konstruktionen eljest är
felaktig) icke erfordras, emedan syftlinien längs ytan af vattnen i
rören alltid utvisade den skenbara horizontal-linien. Så är likväl icke
händelsen med tredje klassens instrumenter, eller de med vattenpass
och tub förenade, uti hvilka syftlinien ej alltid ligger i skenbara
horizonten, utan måste före begagnandet och ofta under detsamma,
ovilkorligen justering företagas. Denna justering är egentligen
trefaldig och företages på följande sätt, då man vill undersöka:

1) om hårkorset befinner sig i begge glasens
gemensamma bränpunkt.
Man uppställer då instrumentet så, att tuben efter
ögonmått har ett horizontelt läge, och syftar derefter åt ett
föremål på 400 à 500 alnars afstånd. Om man då ser hårkorset
fullkomligt tydligt och svart, bestämdt begränsadt utan att vara
dunkelt, då är instrumentet i detta afseende, åtminstone i det närmaste
och så långt behöfligt är, just. Synes föremålet ej så, måste man
i denna händelse, inskjuta eller utdraga röret AC (fig. 15) till dess
det felaktiga blir afhulpet.

2) om hårkorsets medelpunkt precist inträffar i tubens
axel
eller, om syftlinien går midt igenom tuben, hvilket


[1] Rättelse: P i st. f. S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:45:42 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nivel/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free