Handledning uti nivelleringskonsten / 68-69 (1853) Author: Adolf Helander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 17. Om afloppsgravar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på det den öfre bredden vid sådant förhållande måtte enligt
bestämmelsen blifva = enkla djupet + bottenbredden eller här = 6’;
samt att, om dubbel docering varit i fråga, från bottenpålarne
skolat afsättas vid A, dubbla djupet, eller åt ömse sidor 8’[1],
o. s. v.

Vid afstickning å marken af grafvens öfre och nedre bredd
har man att noga tillse, det distancerna blifva fullkomligt rigtigt
utmärkta vid hvarje krökning af grafven.

Fig. 35.

Om ABCDE föreställer grafvens sträckning, så bör man,
sedan bottenbredden vid grafvens början A blifvit vinkelrätt afsatt
mot midtellinien AB, från B så väl åt A som åt C afsätta 5 till 10
alnar eller styckena Ba, från C styckena Cc, och sedermera från dessa
punkter a och c åt ömse sidor vinkelrätt mot AB, BC och CD afsätta
ab, a’b’, cd och c’d’ = Ax och Ay, samt hvardera = halfva
bottenbredden, hvarigenom punkterna b, b’, d och d’ blifva bestämda,
då man markerar dessa med pålar eller stakar och får på det
sättet punkten h å marken bestämd, der bx och b’d sammanstöta och
likaledes punktens k läge, der by och b’d råkas, samt på lika salt
hörnpunkterna vid öfriga krökningarna. Om nu grafvens öfre
bredd skulle afsättas, sker detta naturligtvis vid A i direktionen xy,
vid B derigenom att linierna bb utdragas, på samma sätt vid C
genom utdragning af linierna dd, hvarefter hörnpunkterna såsom
förut bestämmas.

Sedan, såsom visadt är, grafvens så väl bottenbredd som öfre bredd
blifvit afsatta å marken, så spännes snören å inre sidan af
pålarne (nb. om grafven fortgår i en enda rät sträckning, men om den
kröker, så lägges snöret på hvarannan påle å den inre, och på
livarannan å den yttre sidan) (fig. 34), från a till b, från b till c
o. s. v., hvarefter först torfven aftages från hela ytan aHa’ och
gräfningen på det sätt förrättas, att all jorden mellan bottenpålarne
först uppkastas till det djup grafven vid hvarje påle skall hafva
enligt profilteckningen eller den förrättade afvägningen, då man får
bottnen bestämd, hvarefter gräfningen så småningom med sneda
spadtag utsträckes åt snöret till, som utvisar öfre bredden, på det
sätt, att sidoväggarne slutligen få den bestämda lutningen, dervid
man har att akta sig för den vertikala gräfningen, på det sidorna
ej måtte få menliga urhålkningar, utan låter densamma från början
ske mycket snedt mot bottnen, hvarefter, och då största jordmassan
är borttagen, man har lättare för att forma sidoväggarne så som
sig bör. Det är naturligt, att om bottenbredden är obetydlig i
jemförelse med det djup grafven på hvarje punkt skall hafva, det
då svårligen låter sig göra att först endast utgräfva jorden till
behörigt djup emellan bottenpålarne, utan måste man då redan från
början förrätta gräfningen ofvanifrån till större bredd än mellan
dessa pålar och först så småningom mot det man nalkas botten,
inskränka denna bredd nedåt till den för bottnen faststälda. Så snart
större delen af jordmassan hunnit utkastas gifves bottnen noggrant dess
fulla bredd, sedan dess jemna läge förut genom ytterligare afvägda
mellanpunkter, om så erfordras, blifvit bestämdt, derefter slutligen
sidoväggarne äfven jemnas och grafven fullbordas.

Vid afloppsgrafvens ändpunkt eller der den i något vattendrag
utföres, har man att tillse enligt

Fig. 36.

att den mot detta vattendrag ej bildar någon rät vinkel såsom CD
mot AB, och än mindre någon sned sådan mot vattnets lopp i det
större vattendraget såsom ED mot AB, utan altid helst, om möjligt,
så som FD, på det båda vattnen ej må hindra hvarandras hastighet
och dymedelst orsaka öfversvämning eller skada å stränderna. Ju
mer spetsig vinkeln FDB kan göras, utan fara för inomliggande
vallen, dess bättre är det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>