Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 27. Om åtskilligt, som vid jernvägsanläggningar förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sålunda vidtagna åtgärderna hafva hitintills endast haft till
föremål, att ungefärligen lära känna den hufvudsakliga riktningen, som
banan bör erhålla, äfvensom terrainens alla ojemnheter uti denna
linie. Vore företrädesvis minsta möjliga anläggningskostnaden ett
hufvudmärke, blefve det nödigt att uppsöka flera sådana
hufvudlinier, för att derefter kunna anställa pröfning i detta hänseende.
Man skrider derefter till en sorgfällig recognoscering af hela den
närmast den utvalda linien liggande trakten, för ett närmare
bestämmande af rätta läget för banan, hvarefter speciel mätning och
nivellering företages. Recognosceringen bör utsträckas till
åtminstone 200 à 400 alnar å ömse sidor om banlinien, och dervid
terrainens allmänna beskaffenhet antecknas, såsom till jordmon, läge
för floder, bäckar, grafvar och vägar m. m. Skulle flere
riktningslinier hafva blifvit recognoscerade, så torde man då ofta redan i
detta hänseende fått tillräcklig kännedom.
De öfver trakten upprättade kartorna kunna, hvad planen
vidkommer, författas i en scala af 1/4000 till l/5000-del af naturliga
storleken, och böra, om linien är flera mil lång, författas
sektionsvis på särskildta blad, hvilka vanligen ej antagas längre än 4 till
5 fot med 2 fots höjd. Hvarje mellan-sektion måste börja och sluta
med konnektions-linier genom fasta punkter, och banans riktning
vid öfvergången till nästa sektion altid utöfver hvardera anmärkas
till längd efter kartans scala motsvarande omkring ett par
hundrade alnar å fältet. Om en sektion skulle sluta vid stad eller by, så
måste denna ort fullständigt tecknas å ena sektionen, och
konnektions-linien således uppdragas på sidan derom. Af samtlige
sektionerna göres sedermera en general-karta, som kan transporteras i
en scala af omkring l/20,000-delen af naturliga storleken, hvilken
bör upptagas å ett enda blad. Skulle special-kartan kunna afteckna
hela banlinien, utan att förmycket öfverskrida ofvan uppgifna
dimensioner för kartebladet, så behöfves naturligtvis ej någon
general-karta.
Det speciella nivellementet af den slutligen antagna banlinien
börjas med bestämmande af trigonometriskt noga observerade
mellanpunkter, som med signalstänger utmärkas.
Ganska ofta måste en jernväg afvika från rätlinig sträckning
och anläggas bågformig eller i oupphörliga s. k. kurver af någon
bestämd radie, hvarföre det är angeläget att kunna utmärka dylika
under vissa vilkor uppgifna kurver. Det är i allmänhet högst
vigtigt att söka få banan i möjligaste raka sträckning, eller, der
sådant ej låter sig göra, att åtminstone skaffa kurver af möjligaste
stora radier, emedan, i mon af den skarpare böjningen, dragkraften
förminskas genom de s. k. hjulkransarnes gnidning mot skenorna,
hvarförutan, vid hastigare fart, säkerheten derigenoni förstoras,
äfvensom besparing i banans underhålls-kostnad och
transport-material derigenom uppstår. Så ofördelaktiga bågar af mindre
radier än äro, så kan man dock understundom ej undvika dem,
särdeles i närheten af bangårdarne och då kostbara grundanläggningar
måste kringgås, då man ej vill begagna sig af djupa inskärningar,
höga uppvallningar och bryggor, eller af någon tunnel, samt då
floder och kanaler vinkelrätt måste öfvergås, etc. Krokiga
banlinier skada minst invid bangårdarne, emedan hastigheten der i allt
fall måste minskas.
För att kunna utsticka banbågarne eller kurverne, måste man
känna desammas storlek och läge, d. v. s. deras radier samt bågens
läge eller punkten, hvarifrån utstickningen skall begynna, d. ä.
ändpunkten af den rätliniga sträckningen, hvarifrån denna sednare
såsom sådan upphör och utgör tangent till dess fortsättning i bågform
eller till första kurven; eller också, vid kontinuerliga kurver, de
punkter, som utgöra öfvergången emellan bågar af lika eller olika
stora radier uti samma eller omvändt läge.
För uppdragande af kurver utaf bestämda radier gifvas
åtskilliga methoder, enligt hvilka man måste räkna sig till desamma, enär
radierna oftast antagas till 3000 à 6000 fot, och, om också någon
gång dessa endast bestiga sig till 500’ à 600’, de likväl äro för
långa för att man må kunna med tillgång af medelpunkt beskrifva
bågarne[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
