- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
88

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den ganska betydligt förfallna herrgården fått fatt i en
statdräng. Det var en lång, mager karl med de mest
trohjärtade blå ögon oeh ett inåtvänt, betryckt utseende, och
han hade visat mig väg till stugan. Där bodde nu
pensionärerna. En gammal gubbe och en gammal gumma.

— Här har vi då så rart, så rart! sa gumman. Men du,
Efraim, vände hon sig till den magre statdrängen, som, klädd
i blåbussaronger och stövlar och med den glesa luggen i
pannan satt på en stol, du har det väl inte för grant däruppe i
skogen.

Jag började förhöra mig om, hur ban hade det. Han hade
ett torp om nio tunnland och skulle utföra två dagsverken i
veckan vid herrgården. Tre barn hade han, och stugan var
ett rum och kök, det senare tre meter långt och två meter
brett, rummet fem meter långt och sex meter brett.

— Men vem är det, som vill ha reda på allt sånt?
undrade gumman, och jag klargjorde det för henne.

— Och Herre Gud! slog hon ihop händerna, och nu kom
det. Det gamla parets stuga skulle utdömas, och hon hade
trott, att jag var något slags överhetsperson, som kommit för
att beordra utrymning av lägenheten.

— Ja, hjärtanes! ropade hon, då hon fått klart för sig,
att det var det inte alls frågan om. Och nu blev det annat
ljud i skällan. Ja, vet herrn, här är då så kallt och så dragigt
och så uppruttet och eländigt, så det är rena skammen. Och
gubben är då så full å rematist, så han nätt och jämnt kan
hugga ved, och jag då, ja, herrn ser väl själv, hur krokig
jag är, och jag kan inte bära det allra minsta oppför en
trappa, inte.

— Och det har ni dragit på er i den här stugan?

— Puh! Nee då! Visst inte! Nee, i statbyggnan på godset,
där vi bodde. Där var det rent omöjelitt! Ja, gubben, han
har måst söka badort för rematisten, han.

— Och här fryser ni också?

— Ja, visst!

— Men varför är ni så ovilliga att flytta härifrån, då?

-—- Ja, men, goa herrn, tänk på det, vi är gamla och har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nllortsv/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free