Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvistade ned dem såsom ungvide. Likväl stod det icke länge på,
innan Hjalmter och Ölver hade mist fyra af sina skepp och folket
derjemte; då hade de också dräpt hvarje menniskobarn å Kals
skepp, utom dem som togo sin tillflykt till honom å draken. Då
mälte Ölver: bäst är för oss, fosterbroder, att pröfva på, om vi
icke kunna komma om bord å draken till Kal. Det skall ske, sade
Hjalmter. De gjorde så och kommo upp å draken, och derpå hvar
emot annan. Nu började på nytt en hård strid: den ene föll öfver
den andre, till dess Hjalmter och Kal träffades, och högg den ene
straxt in på den andre med bettbegärliga svärd, till dess att
beggederas sköldar voro sönderhuggna. Hjalmter beslöt nu med
sig sjelf, att så fattadt månde icke länge förblifva, utan svingar
han högt sitt svärd, hugger motståndaren å halsen och tog af hans
hufvud. Derefter bjöd han dem, som voro öfverlefvande, att svärja
sig trohetsed. De jakade härtill. Der fingo de mycket byte i
guld och dyrgripar, seglade sedermera hem i sin faders rike och
sutto i fästet om vintern.
Hvilka äro de skälmar,
som öfver skeppen råda,
ganska hårdföra,
dock hopplösa?
Vi skola folket
fråntaga lifvet
och bland oss alla
utskifta godset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
