Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(luðr, lår, låda, underrede, vagga, äfven bjelklaget under qvarnen),
det ännu oformliga klotet, som bildat sig i Ginnungagapet.
Vi möta här för första gången jätten Mimer, som födde mycket
omtalade barn, mycket namnkunniga söner och mycket märkliga
döttrar. Han var ännu alltjemt herre på sin egen täppa, väldig i
kraft, mycket vetande, vresig och farlig att nalkas. Men nu hade
under tiden längesedan uppväxt starkare makter på ett annat torp.
Låtom oss återvända till urkon Ödhumbla för att komma till
Humble, den ännu dunkle, som utsändt henne.
Det frågade sig de gamle: hvarmed födde sig Ödhumbla, som
närde jätten Ymer? Hon slickade de rimsalta isstenarna, hvilka
liksom elivågorna fått med af värmets lifgifvande och
lifuppehållande ettersälta. Saltet var af gammalt symbol för anden och
andelifvet. Första dagen hon slickade, framkom mot qvällen en
mans hår, andra dagen en mans hufvud, och tredje dagen en hel,
stor och fager man, som är nämnd Bure, den födde. Hans son var
Bur (burr l. börr) den födande, prototypen för Oden. Han fick till
frilla Bölthorns eller Thrudgälmers dotter, Bärgälmers syster Bæsla,
hvilken likasom Ödhumbla ännu omfattar båda begreppen Fröja och
Frigg, älskarinna och moder.[1] Hon igenkommer under flere nya
namn, till dess hon, återfödd i ett senare slägtled, fick den
benämning, som fäst sig vid henne och hvarunder hon upphöjdes till asynja,
nemligen Gefjon (af Ge väderlek, isynnerhet oväder eller snöslask,
och fjon hat).
Med Bæsla fick Bur tre söner: Oden, Vile och Ve, (veta, vilja
och helig dom eller förmågan att skilja godt från ondt, Ve eller
Vi äfven helgedom eller helig plats). Härmed äro intelligensens
och den andliga utvecklingens makter framkomna. Oden (Oðinn,
germ. Vodan af vada gå) kallas äfven Vidrer, vädrens gud, den
mycket vandrande luftguden, som omfattar allt, ser allt och
utforskar allt. Häraf har han många namn allt efter sina olika
egenskaper. Bland dem må nu nämnas några af de vigtigaste såsom
Allfader eller alda Gautr, åldrarnes danare, Härjafader (Herjan),
tillika ormnamnen Ofner, den som väcker allt ur jorden till lif och
Svafner (af svefja insöfva), den som åter insöfver allt i dödens
slummerdvala; likaså Svidrer eller Svidar (isl. sviðarr den åt sved eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
