Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan Hading nu uppehöll sig hos sin maka — vi skulle säga
i smekmånaden — tilldrog sig ett undransvärdt järtecken. Ty då
han intog sin middagsmåltid, syntes en qvinna höja sitt hufvud
och sin gestalt upp ur marken invid härden; hon har gröna örter
(sprängörter) och tycktes hålla fram sitt sköte för att liksom
undersöka, i hvilken del af verlden så friska gräsväxter under
vintertiden haft sitt ursprung. Konungen var nyfiken att få veta
detta, och trollqvinnan — vi kunna lätt ana, att det var Mimers
dotter Heid — omvecklade honom med sin egen mantel och förde
honom med sig ned under jorden till de dödas rike.
Till en början — säger Saxo — framträngde de genom ett
töcken af fuktig och ljum ånga, gingo derefter på en smal gångstig,
som var uppnött af dagligen intrampade fotspår, och sågo der
åtskilliga höga herrar, klädda i purpurfärgade mantlar och kappor.
När de gått förbi dessa, kommo de omsider till solbeglänsta trakter,
som frambragte de af qvinnan företedda gräsen. När de vandrat
vidare, stötte de på en flod med brådstörtande flöde och gråaktigt
vatten, hvälfvande i sin strömfåra hvarjehanda slags kastvapen,
men genom en bro gjord tillgänglig för öfvergång. Sedan de gått
öfver den, fingo de se två och två slagordningar med ömsesidiga
krafter drabba samman (binas acies mutuis viribus concurrere); och
när Hading frågade qvinnan om deras förhållanden, svarade hon:
dessa äro de svärdfallne, som genom samma och ständiga
förfaringssätt framställa en bild af sitt nederlag och genom det nuvarande
skådespelet återgifva det förflutna lifvets handling (præsentique
spectaculo præteritæ vitæ facinus œmulantur).
När de gingo än längre fram, stötte de på en mur, svår att
nalkas och svår att komma öfver; och när qvinnan fåfängt försökte
att hoppa öfver den, alldenstund hon gjorde försök med en icke en
gång af ålderdomsskröplighet förtunnad kropps lätthet, ryckte hon
hufvudet af en tupp, som hon händelsevis förde med sig, och kastade
det öfver murens stängsel; och straxt gaf hanen, ånyo vorden
lefvande, genom gällt galande ett tydligt tecken, att han återfått
andningsförmägan.
Härefter vände Hading-Njord samma väg tillbaka.
Det är ett stycke märkvärdig beskrifning af Hels rike, som
här lemnas, med dess fuktiga och ljumma töckendimma, som alstrar
växtlifvet under vintern i mödrarnas natt», och med floden Gjöll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
