- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
111

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag missledt dig;
dverg, du Sr uppe till dager ljus,
uu ekiuer eol i salen!

Dvergen gick då in i stenen.

Äfven Mimer, representanten för den fysiska naturen och det
animala lifvet, igenfinnes i en dverg, Andvare (den på anden
uppmärksamme), med hvilken man får umgås varligt. Han, den fordom
rike, måste slutligen lemna ifrån sig sin sista och dyrbaraste skatt,
ringen, som skulle blifva hvarje kommande egare till förderf. Denna
ring, som på mångfaldigt sätt genomgår hela den nordiska
myth-läran, är den mystiska svaneringen, symbolen af den gåfva, som
förlänar och sammanhåller lefvande tillvaro, ger form, styrka,
blomstring och den högsta kroppsliga skönhet. Utgången ur den
i Muspelshem doldes öga hade denna ring kommit till Nifelhem
och derifrån till jättenhem och vardt qvinnans märke. Han kom
i nornornas ego och tillhörde Frigg, Sif och Fröja, som i
svane-hamnar speglade sig i urdarbrunnens vatten. Han vardt jordens
begränsande synrand, månens ring, som öppnar och lycker sig såsom
ett lås, och en lifgördel åt solen, från hvars dyrkan Oden vände
sig bort med sorg och saknad, men icke utan beundran:

Solen såg jag,
signad med blodstafvar,
mycket var jag d& från verlden vänd;
mäktig hon tycktes mig
i många stycken

af det som föret och af forno var.

Andvare visste icke något högre om sin ring. Men när Oden
dräpt Mimer, som en gång gifvit honom en styrkedryck ur sin
vishets brunn, samt döende erkänner och ångrar sitt brott, då låter
den kristne eddaskalden honom tillhviska sin medtäflare under föga
förtäckta ord: du skall uppstå ur grafven med en förklarad lekamen:

Solsångens ord äro dessa:

Himlarnes gud

ora hjelp bad denne (Mimer),
när han vaknade svåra slagen:
tyngden af hans synder
fick taga på sig

han (Oden), som en saklös svikit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free