- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
180

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19. När tre nätter voro qvar till sommaren, gick Hjalmter
till Hervör. Hon sade, att tiden vore inne för stallbrödernas
af-resa och upplyste, att konung Hunding vid denna tid plägade
sofva sex dygn och då få sig många vigtiga och förborgade ting
uppenbarade. Hjalmter tackade henne, och man gick att om
aftonen säga Hunding farväl. Han anade sin s. k. dotters råd. För
resan vore intet hinder.

Tidigt följande morgon gick Hjalmter att taga afsked äfven af
Hervör, och han inbjöd henne att följa sig. Men hon nekade, ty
det vore farligt för dem. Stallbröderna gingo om bord på sina
skepp. Men Hord gick åstad, tog Hervörs hela gulltorn, med henne
sjelf innelyckt, och bar det om hord på sitt skepp. Derifrån kom
hon sjelf om bord hos Hjalmter, ej längre ovillig mot samfärden.
De lade ut på hafvet. När land ej längre syntes, uppkom på femte
dagen en fullkomlig vindstilla. Hunding, som redan visste om
livad som skett, hade framtrollat den.

20. Hunding-Oden, som vaknat, hade nu tagit sig skepnad af
en stor liästhval (hrosshvalr, antagligen den stora fenhvalen eller den
grönländska bardhvalen menas här såsom symbol) och lade sig
med sina sprutbränningar och hotfulla åtbörder mot skeppen. Hord
mente, att detta var den skepnad, som han för sin del minst tyckte
om, och lät af fosterbröderna gömma sig och öfvertäckas med
kläder i kölrummet, med önskan tillika att de icke skulle nämna hans
namn, så länge hvalen var synlig.

Kort härefter sågo fosterbröderna undan deras skepp ränna
ut mot hvalen en delfin (skéljimgr, tumlare, antagligen delfinus
delfis), och från skeppet, der Hervör var, en vacker
späckhuggare-hona (vagna, gladiator orca). Dessa två anföllo käckt den väldige
hvalen. Striden blef vådlig. Hjalmter sade då; >huru kan jag
någon annan gång hafva mer behof af Skinnhufva och Vargeysa än
just nu, att de måtte komma och hjelpa oss». När han utsagt detta,
syntes två gamar med jernnäbbar och jernklor komma flygande,
slogo ned på hvalen och klöste honom våldsamt. Äfven Hjalmter
och ölver lijelpte till genom att stinga honom med sina svärd.

Striden slutade med hvalens undergång: han sjönk i djupet.
Gamarna aflägsnade sig, men flögo då långsamt och lågt.

Hjalmter och Ölver aftäckte nu den gömde Hord. Han syntes
— våt! Man gick till Hervör. Hon låg afsviinmad och i vanmakt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free