- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
244

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom, som linfvcr mcnskan skapat;
mycket ligger före
bland män en hvnr,
som sen är att söka sin fader.

28.

Bedja bör du
brinnande, enträget,
om det du tycker dig vanfört vara;
allt varder utan
den, som om intet beder,
få förstå den tigandes tarf.

29.

Sent jag kom,
fast kallad tidigt,
till den mäktige domarens dörrar;
dit jag längtar,
till det mig lofvadt var,
bröd liafver den, som om bröd heder.

30.

Synderna det vålla,
att sorgsne vi fara

ur denna skräckens och våndans verld ;
ingen ängslas,
som cj illa gör,
godt är bland rena att räkuas.

31.

Ulfvar like
tyckas alla do,
som ostadig hug hafva:

slikt skall dem gifvas,
att de gånga skola
allt längre å glödande gator.

32.

Goda vänråd,
med visdom bundna,
nu jag lärt dig sju att skönja:
hör dem, gör dem,
och glöm dem aldrig!

Alla dig äro till hjelp gifna.

Soldyrkan.

Dess fängslande skönhet i lifvet,
dess hopplöshet i döden.
Skattsökandet, gr af ven.

33.

Dcrom är alt säga,
hur säll jag var
i denna verld af vällust;
inen om detta andra,
hur ovilligt

menskors söner till mull varda.

34.

Sjelfviskhet och blindhet
menskobamen dåra
att fika efter gods och guld;
lysande skatter
varda till långan vånda,
guld till en apa gjort mången man.

35.

Glad &t mycket
tycktes jag menskor vara,
förty att jag föga såg framför mig;
dvalhcnunct här
liafver Herren danat
fröjdfullt i mångt och mycket.

36.

Lutad satt jag
länge och hållen tillbaka,
mycket var då jag lysten att Icfvn;
men han rådde,
den högmäktige,

vid slutet är snart hvar dödligs väg.

37.

Hels bojor
hårdoligen voro
kring mina lemmar lagda;
slita dem ville jag,
men sega de voro,
lätt är dock att lös gånga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free