Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pyrrichiska (αγάομαι, άλαόμενος), föranledei’ Curtius till
det medgifvande, att „die homerische Sprache manche
Eigentümlichkeiten hat, die auf fortwuchernde Analogie und
missverständliche Nachbildung zurückzufiihren sind.“ På annat
ställe (Stud. IV. 478) har han om homerisk vokalism1) gjort
ett ännu rundligare medgifvande: „Wir haben es nur zum
Theil mit einem sprachlichen, zum Theil aber mit einem
technisch-poetischen Probleme zu thun, das nur aus der
Seele der die homerische Sprache konstituirenden Sänger
herausbegriffen oder bis zu einem gewissen Grade des
Verständnisses gebracht werden kann.“
Med yttranden sådana som dessa har Curtius väl icke
framkallat men aningsvis antydt ett hans eget alldeles motsatt
betraktelsesätt, enligt hvilket den företeelse, hvilken man från
olika synpunkter kallat diektasis eller assimilation, skulle
vara en för sjelfva det grekiska språket främmande och
endast det rhapsodiska föredraget eller till och med blott
texternas orthographi vidkommande egendomlighet2). I
outvecklad och omotiverad form och såsom blott en gengångare
af den gamla läran om diektasis, förekommer åsigten hos
Suhle i „Homerisches Lexikon“ Einl. p. 2 och hos Bergk,
Griech. Literaturgeschichte I. 868: „Zerdehnung“ är, säger
Bergk, en lång vokals upplösning i två lika ljud och är en
poetisk frihet, hvilken gjorde skalden god tjenst för att
bemästra det hårda språkstoffet. Den måste förklaras af de
episka dikternas recitation. Då nämligen sångarens stämma
längre dröjde på en stafvelse och till tre- eller fyrtidig
’ stegrade hennes tvåtidiga längd, upplöste sig vokalen i två
skilda ljud och skriften har troget återgifvit recitationssättet.
Emellertid har den homeriska poesien3) inskränkt denna
J) Om formerna 1’ijr, ’ήψ.
2) Samma antydan gifver Gust. Meyer i sina dunkla ord Griech.
Gramm. § 128: „Die Frage über die sogenannte epische
Zerdehnung betrachte ich als eine nicht der griechischen Grammatik
sondern der homerischen Prosodik und Metrik, resp. Textkritik
zugehörige und lasse sie deshalb unerörtert“, ett förfarande,
hvar-med Collitz i Bezzenbergers Beitr. VII. 174 finner saken „zu kurz
abgetan“.
3) Om det vidsträcktare bruk, som Alexandrinare och senare gjort af
diektasis, jfr. Bergk 1. c. och Mangold 1. c.
Nord, tidskr. f. filol. Ny række. VI. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
