Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är rätt väl möjligt, att detta latinska Abraham i
sin ordning stått som mönster för den ulfilanska formen
Man förstår åtminstone lättare Ulfilas teori att -««- skall
betyda -aha-, om den haft sin utgångspunkt i ett bland
kristna så allbekant namn som Abraliam1).
Ett annat spår af judiska påverkningar hos Ulfilas
finner hr Hoppe i de tre formerna Abijins, Bepanijin,
Helijin. De motsvarande hebreiska orden ÎT’W ΓΡ3,
ΓΡ5Ν hafva före sin slutvokal ett dubbelt j, och denna
dubbelkonsonant vore återspeglad i det gotiska -ij-. Där
hebreiskans j vore enkelt, hade gotiskan blott -i-: Johannes
döparens fader PP-jT hette hos goterna Zakarias.
Mot denna uppfattning kan åtskilligt invändas.
Ett af de tre stöd, på hvilka teorien hvilar, är minst
sagdt vacklande. Tolkningen af Βη&ηνίη såsom vare sig
„nedsänkuingens“ (dalens) eller „eländets“ hus är visserligen
ej ny, men saknar både historisk och lingvistisk grundval.
Ordet rray „depressio“ finnes icke i hebreiskan, hvarken den
e v *
äldre eller den yngre. Den syriska öfversättningen har (. iv-.
beth-anjä, hvilket förmodligen skall betyda „den eländiges
lius“. Delitzsch anser, efter Lightfoots och andras föredöme,
Bethanien vara den i Talmud omtalade platsen Beth-hini
■»rrt ΓΡ3 och återgifver det sä i sin öfversättning af N.
Testamentet. I intetdera fallet eger ordet något dubbelt j.
En annan betänklighet ligger i det af hr Hoppe själf
medgifna förhållandet, att också det dubbla j af Ulfilas ofta
uttryckes med ett blott i. För att, anföra ett par exempel
utom dem hr Hoppe nämner, blir i gotiskan till Sion, troget
’) Namnet Noah, grek. Ni>e, hebr. nb, skrifves, som hr Hoppe
anmärker, hos Ulfilas på tre ställen Nauel. Denna oform kan ej
medvetet vara införd af deninsigtsfulle gotiske öfversättaren, som både
ur latinska oeh grekiska källor måste hafva varit förtrogen med
formen Noe. Säkert härleder sig det tillkomna l fråu en
af-skrifvares misstag på något enskildt textställe, ett misstag som sedan
af någon kousekvensmakare blifvit genomfördt på öfriga ställen.
Kanske hafva de många namnen på -el (Gabriel, Israel o. s. v.)
härvid ej varit utan inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
