Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
I de skandinaviska fjällens vegetation ingå ljungväxter till betydande artantal och med mycket stor individmängd. Bland dem finnas många av de på låglandet allmänna, som i det föregående uppräknats, men också flera arter, som äro fjällflorans uteslutande tillhörighet. Av de sistnämnda är fjälljungen, Bryanthus coeruleus (även kallad Phyllodoce), den allmännaste, största och vackraste. Ljungväxterna äro genom sin byggnad väl avpassade för fjällvärldens naturförhållanden. Den torra och hårda konsistensen hos både blad och grenar, den ofta barrlika bladformen (fig. 3), det ofta nedliggande, vare sig tuv- eller mattbildande växesättet m. m. motsvara påkänningarna från de skarpa temperaturväxlingarna, den rörliga atmosfären, den starka belysningen och den därigenom stegrade avdunstningen samt den ojämna vattentillgången på fjällens klippavsatser och hedlika högslätter. Särskilt under övervintringen hava dessa små vedväxter att fresta en hård och bister kamp för tillvaron.
Hos Bryanthus och de två nästföljande äro ståndarna 10 och av vanlig form, fig. 4, utan hornutskott och utan tuber för pollenets utspridande, men de öppna sig dock även här med hål i spetsen. Blommorna hava klart violblå krona och luta mer eller mindre; fröhusen däremot resas lodrätt upp ich öppna sig från spetsen mot basen. Fröna äro stoftfina liksom hos flera andra ljungväxter och spridas lätt med vinden.
Fjälljungen finnes i nästan hela Norge, i Sverige ned till Dalarnes fjälltrakter och i Finlands nordligaste del; den anträffas ungefär från barrskogsgränsen till ett stycke upp i det trädlösa området och växer på torra lokaler.
Tavl. 149. Fig. 1 blommande gren, 2 fruktbärande skott (bägge i naturlig storlek), 3 blad (5/1), 4 ståndare (7/1), 5 blomfoder och fröhus (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
