Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Sprängörten växer i vatten liksom Sium latifolium, med vilken den ofta förväxlas; dock bör den lätt kunna skiljas genom sina dubbelt parbladiga blad och smalare småblad. Till sina frukter liknar den Sium, men åsarna äro lägre, fig. 5, och hela klyvfrukten är mera bred än lång, fig. 3, 4.
I sprängörten har vår flora en av sina giftigaste växter. Detta gäller i synnerhet om roten, som är av rundat avlång form och i längdenomskärning igenkännes på att den är delad i flera över varandra ställda håligheter (därav namnet "sprängrot"). Den avsöndrar en vitaktig mjölksaft, som i luften blir mörkare gul och som, om den förtäres, vållar törst, kväljningar, yrsel, konvulsioner m. m. samt även kan förgifta vattnet, om den utrinner. Boskap och hästar kunna förgiftas till döds genom att förtära sprängörten.
Denna art är ej allmän, men träffas oftsat ymnigt där den växer utmed sjö- eller åstränder. Den saknas i Skandinaviens nordligaste del. Liksom de flesta av våra umbelliferer blommar den först under hög. och eftersommaren.
Tavl. 256. Fig. 1 växtens topp i blomning, 2 blomma (8/1), 3 småflock i fruktmognad, 4 klyvfrukt sedd från fogen (8/1), 5 delfrukt i tvärsnitt (12/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
