Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Av dessa tre lågväxta klöverarter är blåsklövern till storlek och växsätt mycket lik vitklövern, utom däruti, att blomfodret under fruktmognaden formar sig till en avlång blåsa genom den bakre (övre) delens utvidgning. Alla de sålunda utvidgade, hinnaktiga och nätådriga blomfodren i varje huvud sluta tätt tillhopa och bilda ett litet klot av lätt material och små luftfyllda rum, inom vilka de små nötlika frukterna förvaras, en apparat för fruktställningens kringdrivande med vinden. Denna art finnes tämligen sällsynt på gräsbeklädda havsstränder runt omkring s. och mell. Sveriges kust och likaledes sällsynt i s. Norge och s. Finland.
Harklövern är av en annan typ, ty den är enårig och av upprät, spenslig växt, varjämte den har blommorna i cylindriska ax, som genom blomfodrens täta, fina hår, bild B, äro mjukt gråludna, -- en avpassning dels för de små blommornas och frukternas skydd, enär denna art bebor torra och heta ståndorter, grusfält, backar, berghällar o. s. v., dels också för fruktspridning med vindens tillhjälp.
Gullklövern är den allmännaste representanten för den egendomliga typ inom släktet, som har gul, efter blomningen brun och kvarsittande, till formen föga förändrad krona, vilket ger fruktställningen någon likhet med en liten humlekotte (härav namnet "humleklöver" och "jordhumle"). Arten är enårig och vanligen alldeles upprät samt tämligen allmän på såväl torra ängsbackar, som på torra, odlade ställen (trädesåkrar, vägkanter) i s. och mell. delen av Skandinavien.
Tavl. 329. A. Trifolium fragiferum B. Trifol. arvense , grentopp jämte en förstorad blomma (7/1); C. Trifol. agrarium , stjälktopp.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
