Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En högväxt, rikbladig, nästan busklik och till bladens form och färg särdeles vacker ormbunke. I Sveriges sydligaste landskap är den tämligen allmän på åbräddar, på tuvor i kvarndammar, på holmar eller t. o. m. ute i grunt vatten, och är även spridd på några få lokaler upp till s. Norrland. I Norge saknas denna art och i Danmark är den sällsynt, men f. ö. vitt utbredd över Europa, Asien (även Indien), s. Afrika, Nord- och Sydamerika samt Nya Zeeland. Bladen äro dubbelt parbladiga, och deras övre del är sporalstrande, men icke den nedre. De flesta flikarna i den sporalstrande delen äro helt och hållet ombildade för denna funktion, till formen mycket smala och alldeles överhöljda av sporgömmen, fig. 2.
Familjen Osmundaceæ skiljer sig från de föregående ormbunkarna framför allt genom sporgömmets konstruktion. I st. f. den hygroskopiskt arbetande ringen (nr 499) har sporgömmets vägg en rundad grupp tjockväggiga celler, fig. 3, och genom dessas verkan öppnar sig sporgömmet med en lodrät springa, ej som hos de föregående med en tvärspringa.
Safsan eller "safsabusken" har i Sverige även fått namnet "kungsbräken". Det förra, sydsvenska namnet har man trott sig kunn förklara ur ett gammalt gotiskt ord, som betyder "veta", emedan vidskepelsen fordomdags trodde, att denna ormbunke kunde förläna hemliga kunskaper.
Tavl. 509. Fig. 1 toppen av bladet med både sterila och sporalstrande småblad, 2 tvärsnitt av ett småblad av senare slaget (12/1), 3 moget sporgämme (starkare förstor.).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
