Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Inom släktet Viburnum är ingen art så egendomlig och vacker, som olvonbusken (även kallad olgon, ulvbär, ulvtry, ugglerönn m. m.). Den tillhör våra skogsängar och skogsbryn; under sin blomning (juli månad) tävlar den i blomsterprakt och skönhet med de vilda rosenbuskarna, och sedan häggblomningens hänryckande men korta tid förgått, har skogsängen ingen blomning, mera lysande än olvonets. Undantagsvis når denna växt en höjd av ända till 5 m. De stora platta blomställningarna stå i vacker kontrast till det rent och kraftigt gröna lövverket. Bladen äro till följd av sin bredd utrustade med flera huvudnerver, "handnerviga" (jfr hundrovan, nr 59), och därjämte handflikiga. Bladskaftet bär nedtill 2 smala stipler, och upptill 1 eller 2 par gröna, skållika honungskörtlar eller nektarier. Då nektarier sitta på vegetativa delar, kallas de "extraflorala", och eftersom de ej hava någon betydelse för insektsbesök i blommorna och pollineringen, har man kallat dem "extranuptiala" nektarier. I många fall är det påtagligt, att dessa nektarier ständigt gästas av myror, som till återtjänst för trakteringen förjaga uppkrypande skadedjur (insektlarver) från växtens övre, spädare delar och särskilt blommorna.
Olvon-blomställningen innehåller två slags blommor: de mittersta äro små, gulvita, 2-könade, de yttersta däremot stora, rent vita, men utan befruktningsdelar och således könlösa. Vi kunna alltså här iakttaga samma arbetsfördelning som hos blåklinten (nr 7) mellan kantblommor, som till sin uppgift äro skyltningsorgan (för att locka insektbesök till blomställningen), och mittblommor, som äro de verkliga blommorna med honung, ståndare och pistill. - Frukten är en stenfrukt av klarröd färg; fruktköttet smakar äckligt, men blir ätligare efter frost. Vår bild visar även en fruktsten, fig. 5, d. v. s. fruktväggens inre, trähårda lager närmast omkring fröet, ävensom ett längdsnitt därav fig. 6, som upplyser oss om fröets delar: en stor frövita (näringsförrådet) och i dess ena ända ett mycket litet växtanlag (även kallat grodd eller embryo).
En trädgårds- eller kulturform av denna art är snöbollsbusken, utmärkt av klotrunda, helvita blomställningar, uppkomma därigenom att alla blommor äro av det könlösa slaget. Denna växt är således steril eller ofruktsam, men blomningen varar längre än den vilda, ursprungliga växten.
Artens utbredning går över nästan hela Europa, i Norge längs kusten till landets nordligaste del, men i Sverige blott till sydligaste Lappland, och öster om Bottniska viken sänker sig nordgränsen hastigt mot söder.
Tavl. 63. Fig. 1 blommande kvist, 2 tvåkönad blomma (5/1), 3 mogna frukter och ett höstfärgat blad, 4 frukt i tvärsnitt, 5 fruktsten (2/1), 6 d:o i längdsnitt, visande fröet i längdsnitt (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
