Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
kvarsittare där till följd af lättja. Jag har fått
undervisning i läsning, skrifning, aritmetik, geografi, historia och
religion. Jag kan de tio budorden. Jag har några
lekkamrater i skolan och i närheten af hemmet. Jag är ofta
tillsammans med en ung dam (enligt förmodan förande ett
omoraliskt lif), som är tjugu år gammal och bor i samma
hus som vi. Hon har berättat för mig om sin barndom
och talat om att hon var precis lika vanartig som jag och
att hon slog läraren, som ville bestraffa henne. För en tid
sedan lekte jag på gården- och råkade då komma bakom en
liten gosse. Jag höll mina händer framför hans ögon och
frågade, om han kunde gissa hvem jag var. Jag pressade
mina fingrar så hårdt in i hans ögon, att han skrek och
fick ögonen inflammerade. Jag visste med mig, att jag
gjorde honom illa, men trots hans rop, lät jag honom ej
gå, förr än jag blef tvingad att släppa honom. Det gjorde
mig intet särskildt nöje, men jag kände ingen, ånger. När
jag var liten, brukade jag sticka gafflar i ögonen på
kaniner och slita upp buken på dem. Så har åtminstone min
mor berättat för mig — själf mins jag det ej. Jag vet att
Conrad mördade hustru och barn och a*tt han halshöggs.
Jag har hört min tant läsa tidningarna. Jag
tycker’mycket om sötsaker och har flera gånger sökt skaffa pengar
för att köpa mig karameller. Jag sade åt folk, att jag
be-höfde pengarna till något annat. Jag vet att detta var
bedrägeri. Jag vet hvad stöld är också. Den som dödar
är en mördare, och jag är en mörderska. Mord bestraffas
med döden, mördaren halshugges. Jag kommer ej att
halshuggas, då jag är för ung. Den 7 juli sände min moder
ut mig i ett ärende. Då mötte jag lilla Margareta Dietrich,
som var tre och ett hälft år och som jag kände sedan i
mars. Jag sade åt henne, att hon var tvungen att gå med
mig, och jag tog henne i hand. Jag ämnade taga hennes
örhängen. Det var små ringar af guld med en färgad sten
i. Jag ville ej behålla dem, utan tänkte sälja dem i en
lumpbod i grannskapet, för att få pengar att köpa
pepparkakor för. Då jag kom in på gården, behöfde jag besöka
ett visst ställe och jag ropade till min moder att kasta ned
nyckeln åt mig. Hon gjorde så och kastade därjemte ned
några slantar att användas i och för det ärende hon sändt
mig. Jag lämnade lilla Margareta på trappan och där fann
jag henne igen. Från gården såg jag att förstugufönstret
i andra våningen stod öppet. Jag tog flickan med mig
uppför trapporna till andra våningen i afsikt att taga
hennes örringar och sedan kasta ut henne genom fönstret. Jag
ville döda henne, enär jag var rädd, att hon skulle förråda
mig. Hon kunde just ej tala mycket, men hon kunde peka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
