- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
29

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

de bägge kategorierna är mycket svaga. Under det att hos
den instinktive förbrytaren de kriminella instinkterna äro
så ytterligt starka och det moraliska elementet saknas till
den grad, att vi känna att vi stå inför ett moraliskt
monster, ledes åter yrkesförbrytaren af rationela motiv vid
begåendet af förbrytelsen. Men distinktionen är ej alltid
så lätt att klargöra.

En i någon mån olika klassifikation af förbrytare har
uppstälts af prof. Liszt i Marberg, hvilken indelning
sedermera ytterligare utvecklats af prof, van Hamel i
Amsterdam.

Prof. v. Liszt har föreslagit att indela vaneförbrytare
i två klasser: de oförbätterliga och de förbätterliga.

Skilnaden mellan en tillfällighetsförbrytare och en
vaneförbrytare är den, att hos den förre blir brottet en
verklighet till följd af en utifrån kommande retelse, under det
hos den senare förbrytelsen kommer till utförande till följd
af en hos personen inneboende okuflig böjelse till det onda,
som, vid ringaste anledning, pockar på att realiseras.

Enligt van Hamel gifves det nu två olika slag
af’brottsliga böjelser: de “energiska“ och de “nevfasteniska“. De
förra bli till brott, som röja ett passionerädt temperament,
de omsättas i förbrytelser såsom våld mot person, injurier
o. d.; de stå på gränsen till tillfällighetsförbrytelserna,- då
de ju i allmänhet mer förråda ett våldsamt lynne än en
depraverad karaktär. Nu kan det visserligen hända, att
sinnet är af så okufligt våldsamt slag, att det ej står till
att tämja och individen kommer då under klassen:
oförbätterliga vaneförbrytare, men enligt van Hamel äro de
oförbätterliga vaneförbrytarne;sällsynta inom de energiska
brötts-hngarnes kategori. Den nevrasteniska vaneförbrytaren åter
är den i sin förmåga att uppfylla vilkoren för den sociala
sammanlefnaden svage individen, hvars hela lif är en oaf
bruten passiv kamp mot samhällets lagar. Inom denna klass
kunna naturligen såväl förbätterliga som oförbätterliga
förbrytare tänkas.

*



Nu kan invändas: h vartill tjäna från juridisk synpunkt
sedt alla dessa olika indelningar. De kunna visserligen
vara teoretiskt intressanta, men praktiskt taladt äro de väl
alla tämligen ofruktbara spekulationer. Denna invändning
eger sitt fulla berättigande, försåvidt man står på de
nuvarande straffiagarnes ståndpunkt. Emot den filosofiska
skola, som dikterat de flesta af de nyare europeiska
straff-lagarne, har dock under det senaste decenniet väckts en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free