Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
utgjutelser, såsom t. ex.: “Fri den 19/? 1896!^ — “Jag blir
fri 99 om våren!“ — “När blir du fri Pettersson?44 o. s. v.
Stundom var det frihetens förmåner, som voro
förhoppningarnas mål, än i form af löften och föresatser, tyvärr ej
ädla eller kloka, såsom man kunde vara böjd att antaga
under en sådan pröfvotid, än i form af utrop af grämelse
och missnöje. Merendels rörde de sig omkring någon af
de trenne lockande makter, åt hvilka Don Juan ägnade sitt
lif. Det var tydligt, att vinet, eller rättare bränvinet
utgjorde föremålet för den lifligaste åtrån, medan kärlekens
frestelser blott hägrade i andra rummet och längtan efter
ett parti knack måhända endast var ett öfvergående
uttryck af trötthet på fängelsets enformighet. Frågan: “Hur
i all världen ska vi få hem en liter till pingst, gossar?44
eller utropet: “Den som hade en bussig flicka i ensamheten!44
äro mycket städade exempel på dessa råa, för utan tvifvel
många af fångarnas kulturstadium betecknande inskrifter
och vittna nogsamt om mot hvilka makter fängelsets
bild-ningssträfvanden hafva att kämpa. Studiet af de
promene-randes utseende och uppträdande ökade ytterligare den
föreställningen, att denna kamp ingalunda är lätt. Det var
uppenbart, att denna samling till största delen unga män
tillhörde en försummad samhällsklass, en i
utvecklings-serien lågt stående produkt af ett under ogynsamma yttre
och inre existensvillkor missledt urval; men de förhärdade
brottslingarnas typ var, åtminstone att döma efter ytan,
sällsynt. Dessa utseenden vittnade mer om råhet och
okunnighet, om likgiltighet och slöhet, om sorglöshet och
lättsinne, om pojkaktighet och skrytsamhet, om djärfhet och
mod eller om rädsla och feghet, än om verklig elakhet och
fullt medveten eller afsiktlig brottslighet. Visserligen
saknades ej drag, där djärfheten kunde tolkas såsom grymhet,
där ögats uttryck var slugt och listigt och där hela
utseendet talade om den förslagne och smidige yrkesbofven.
De voro dock få, och det allmänna draget i dessa stackars
utstöttes hela uppträdande var en viss godmodighet, ja
förnöjsamhet, som verkade godt. Stundom får man äfven se
verkligt glada utseenden, i hvilka en gammal stockholmare
oftast kan igenkänna sina sorglösa landsmän. Utan tvifvel
voro en stor del af detta Stockholms fasttagna slödder i
själfva verket stora kanaljer, men det låg något på det
hela taget komiskt tilltalande i det obesvärade goda lynne,
hvari de funno sig till rätta i fängelsets, mot hamnarnas
och grändernas fria lif så afbrytande tvång. Här känner
granskaren genast igen den stockholmske gam i nen, i det
öfvermoaiga sättet, de fula anletsdragen, de lifliga ögonen,
den rullande gången — denna egendomliga gång, som
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
