Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
står i ett hasande med hälarna samtidigt med en vrickande
rörelse af fotlederna och som kanske var anledningen till
att äfven fängelsets korta skjorta på stockholmska
hamnbusars älsklingssätt satt uppskjuten i blåsor mellan byxor
och väst. Här vittnar den böjda hållningen och den tunga
gången om den ansträngde jordbruksarbetaren. Här
vandrar en yngling med ett friskt och öppet utseende, en
smidighet i lederna, som tyder på ett lif i tackel och tåg. Det
är både komiskt och rörande att se den ifver, hvarmed han
under vankandet i sin trekant läser öfver sin katekeslexa.
Då och då spåras i gestalt och anlete eller i den
otvungenhet, hvarmed äfven fängelsets missklädande dräkt bäres,
den från högre samhällslager komne, från en ansedd och
afundad ställning så djupt fallne mannen, som ej likt
flertalet sina ståndsbröder vid krisens ståndpunkt räddats af
mäktiga relationer eller öfverordnades nåd. Så träder än
den ena, än den andra typen fram innanför grindarnas
galler, men det hela är en dyster defilering, en sorglig
förströelse, och det är en lättnad att få återvända till cellen —
med nya uppslag, nya intryck för grubblandet öfver det
sociala eländets svårlösta problem.
Medan ensamhetsfängelset för de straffade ur lägre
samhällsklasser är förhatligt och den tid, då de, om de
dömts till längre straffarbete, få komma i sällskap med
andra, lär hägra som en period af lycka, ser den bildade
fången förhållandet annorlunda. För honom är den ostörda
tillvaron i cellen den enda form, under hvilken hans lif ej
skall blifva en outhärdlig pina. Han behöfver ej, längtar
ej efter sällskap. Efter den fruktansvärda omstörtning,
han genomgått, och de strider, han bestått för att ej i
enlighet med konvenansens lag förekomma skammen genom
själfmord, är den ensamma cellens ro och lugn hans
verkliga räddning. Då han pröfvat ransakningsfängelsets * buller
och oro, af gasångor, kackerlackor och osunda dofter
uppfyllda hålor och uthärdat sitt måls handläggning inför
rätten, där domarens humanitet knappast kan uppväga den
nyfikna mängdens påflugenhet, verkar redan förflyttningen
i den täckta fångvagnen som en befrielse och intrycket
ökas i fängelsets af sträng ordning och renlighet stämplade
förhållanden. För öfrigt träder honom äfven vänlighet och
deltagande till mötes, till en början kanske reserveradt men
småningom och i den mån han själf gör sig däraf förtjänt
allt öppnare och rikare. Är han sjuk, får han den bästa
vård, önskar han råd, stå de honom beredvilligt till buds
af fängelsets tjänstemän, som ofta i sitt svåra och ansvars-
* I Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
