Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 1—3 - 1. Lyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
att långa bankar stiga upp i dagen, där man trodde honom
djupast. Då kunna småpojkar leka därute, där eljest den
mystiska masken klär honom som bäst, och strömilarnas lek
går som gladast. Flodens ansikte är som en klok gammal
mans: skarpa muskler med djupa tåror; det kan stirra sorgset
och trött, men ock le, vist och skarpt. När natten döljer
honom, hör jag honom alltid gråta, den gamla enstöringen. —
Redan Caesar iakttog att Saöne’s lopp var så långsamt, att
man knappast kunde afgöra, åt hvilket håll den flöt. Som
en smäktande kvinna med oberäkneliga nycker, glider den
i bukter längs lifliga stränder och mellan stela kajer. Upp
och ned fara små ångslupar — kallade Flugor — och
emellanåt sopas banan ren af en lång löjlig hjulångare, som kallar
sig »Parisiskan» och som bär märket H-P-L-M:Håvre, Paris,
Lyon, Marseille. Denna gamla dam släpar pråmar, fullastade
med varor mellan Atlanten och Medelhafvet. Med »Flugorna»
reser folket om söndagen upp till små öar, till skogar och
badställen norr om staden. Där metar mankönet, ifrån gubben
till och med dibarnet — medan kvinnorna i négligé ligga och
se på luften. Det är förbjudet att bada utan ett eller annat
slags simbyxor, vare sig af trikot eller af en sinnrikt om än
skröpligt hopfästad näsduk; men vidare i anständighet går
hvarken lag eller sed. Skulle en eller annan dam, som man
är skyldig uppmärksamhet, komma spatserande på den smala
stig, där man nedlagt sin toilette, bjuder konvenansen, att
man icke låtsar sig ha tappat lorgnetten. Det vore ohöfligt
att icke springa upp och skaka af sig det nödvändigaste
vattnet for att under skämtande samtal följa den nådiga på väg,
och sedan hoppa på hufvudet i vattnet igen och simma
tillbaka. — På en af badanstalterna i Rhöne — ett slags
kol-lossal balja med spjelor vid båda kortändarna, så att
vattnet fritt forsar igenom — hände mig en gång att jag råkade
betydligt nedstänka en vördnadsvärd fru, som med sin vackra
dotter inträdde i anstalten justo som jag skulle hoppa i en
gång till. — Pardon M:me! — Åh jag ber, Monsieur — Och
hon fortsatte utan att låta sig förbryllas bort till ett bord,
fullsatt med damer, hvilka pratade, drucko té, åto kakor och
lyssnade till vattnets brus och till de stojande simmarnes
uppsluppna tjut. Förklaringen till detta högst öfverraskande
fenomen fann man efter att hafva interwievat kassörskan.
Hon hade »son jour», sin mottagningsdag, hon höll »five
o’clock tea» inne i baljan!
Med rätta är Lyon ingen turiststad, det äger icke nog
af koncentrerade sevärdheter att genomgå på några dagar.
Denna stad är som en djupt känslofull kvinna, blott ett
innerligt samlif uppenbarar hennes skiftande tjusning. Får
man se kajerna i dålig belysning eller stiger man upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
