- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
340

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Pänningkapitalet vid öfvergången till nya tiden, af C. N. C—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

renderingen af länsinkomster och. skatter. Men ofta
betydde äfven dylika rättsanspråk på furstliga inkomster föga,
då furstame ju lätt kunde undandraga sig fullgörandet af
sina ingångna förpligtelser; ofta kunde de därför ej
upp-drifva några pänningar, gåfve de än så vackra löften.
Med början af sextonde århundradet blir det därför allt
vanligare att de genom tillförsäkrande af privilegier eller
under hotelser att indraga gamla rättigheter söka förmå
städerna att upptaga lån för dem; städerna hade nämligen
vida bättre kredit än furstame, alldenstund alla borgare
för städernas skulder stodo inne med sin person och sin
förmögenhet. Städerna afslöto då lånen, medan fursten
öfvertog gentemot dem förpligtelsen att betala räntorna.
Detta system ledde till en hela det offentliga lifvet
upplösande, motbjudande korruption, till växande oreda i
finanserna, och trots folkets utsugning befunno sig likväl
regeringarna i ständig pänningnöd isynnerhet under
sextonde århundradet, då till på köpet städerna småningom
ansträngde sig öfver förmågan genom att till landsherrens
fromma till det yttersta anlita sin kredit, och särskildt
genom de stora bördor, som de under dåvarande anarkiska
förhållanden måste underkasta sig för underhållet af sina
legotrupper.

Som långifvare uppträda först välsituerade kloster
och rika köpmän. Men småningom bildas ett
yrkesmässigt långifvarestånd, mestadels bestående af judar, som
efter korstågens slut blefvo undanträngda från
varuhandeln genom konkurrensen med de kristna köpmännen.
Genom dessas växande duglighet utträngdes dock
ju-darne äfven ifrån sin nya position, först i Italien, där
de öfver hufvud taget aldrig spelat någon mer betydande
roll, därpå under trettonde århundradet i England,
Frankrike och Nederländerna, slutligen äfven i Tyskland. De
sjönko så ned till pantlånare, ockrare och pänningmäklare.
De äldsta medelpunkterna för pänninghandeln voro
Pia-cenza och Ancona i öfre Italien. Efter dem kommo i 13:de
årh. Bologna, Siena och slutligen Florens, som en lång
tid beherskar medeltidens pänninghandel, till dess
floren-tinarne i augsburgarne och genuesarne fingo jämnbördiga
rivaler. På denna framställning af den senare medeltidens
allmänna kreditförhållanden bygger förf, sedan sin
skildring af de stora pänningmakternas utveckling under 16:de
årh.: Fugger, Welser, Höchstetter, Tucher, Medici,
Fres-cobaldi och Gualterotti, Strozzi, Grimaldi o. s. v. Särskildt
intressant är förf:s skildring af det politiska inflytande, som
dessa stora bankirhus utöfvade.

Fuggrarnes första pänningaffär med Tlabsburgarne
in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free